2348862 GL0974 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:74 Onsdagen den 4 mars 1997/98 74 1998-03-04 00:00:00 Företagsbeskattning E1C6A7BE-1D33-4051-8949-836A7CD38FC4 207 CARL ERIK HEDLUND (m) m Fru talman! Innan jag kom till riksdagen hävdade jag alltid att man inte skulle lyssna på vad politiker sade utan i stället studera vad de gjorde. Detta gäller inte minst regeringens och riksdagsmajoritetens be- handling av företagarna i Sverige. Detta betänkande handlar om företagsbeskattning- en. Det visar med all önskvärd tydlighet att socialde- mokraterna med drabanter inte har lärt något om företagande under denna regeringsperiod. Eftersom det är val i höst blir även de mest inbitna företagsmotståndarna gråtmilda i rösten när de talar om hur viktiga företagarna är. Viktigast och mest betydelsefulla är givetvis småföretagarna. Men när det kommer till förslag som skulle kunna förbättra för småföretagen är det stopp. Socialdemokraterna och ofta även Centern står inte på företagarnas och med- borgarnas sida. T.o.m. statsministern har dristat sig att föreslå att man skall tidsbegränsa regelverket för företagarna. Det är i och för sig ett bra förslag, som vi moderater gärna stöder. Det gör vi mot bakgrund av att vi har motionerat om samma sak, men då mötts av kalla handen från socialdemokraternas sida. Hade man här tänkt om hade det naturligtvis varit bra. I går väcktes också ett förslag i näringsutskottet som gick ut på att man på grund av statsministerns förslag skulle ta ett utskottsinitiativ. Men se, då var det som vanligt. Socialdemokraterna och Vänsterpar- tiet röstade emot, och Centern och Miljöpartiet av- stod. Så var det med den företagsreformen. Lyssna inte på politiker, utan se på handlingarna! I betänkande SkU16 finns ett antal exempel på dubbelmoralen hos utskottsmajoriteten. Vettiga, kun- niga och välmotiverade förslag till förbättringar av- styrks på löpande band, oavsett om det kostar stats- kassan något eller ej. Allt oftare får jag frågan från förbryllade väljare, det är företagare, anställda och andra: Måste det vara så här? Hur kan man ena dagen sjunga företagens lov för att nästa dag krångla till tillvaron ytterligare för redan hårt prövade företagare? Hur man kan driva detta dubbelspel utan att rodna är en gåta. Jag har stor respekt för samtliga ledamöter i riks- dagen och vägrar därför tro att de begår detta svek medvetet. Jag tror helt enkelt att det är så att man inte har någon riktig uppfattning om hur det i verkligheten går till att driva företag. Man förstår inte hur ett före- tag fungerar och hur beslut fattas. Detta är naturligtvis tragiskt för det svenska folkhushållet, eftersom alla är överens om att det är i den privata företagssektorn som nyckeln till framtiden ligger. Med nuvarande politik kommer tillväxten och sysselsättningen aldrig att klaras. Fru talman! I betänkandet blottläggs den avvisan- de inställningen till företagandet som livsstil. Ett exempel: När man vill avslå det i och för sig missrik- tade förslaget att skärpa skatten på företagen fram- hävs i betänkandet som exempel på företagsvänliga åtgärder de förändringar i ägarbeskattningen som fr.o.m. årets taxering tillämpas för mindre företag. Nu är det så att dessa regler är något av det mest kompli- cerade som har införts i svensk beskattningsrätt. Det visste alla redan när beslutet fattades förra året. Då kunde vare sig Finansdepartementet eller Riksskatte- verket räkna ut hur skatten skulle förändras för ett specifikt företag. Nu när vi är inne i deklarationstider börjar verkligheten komma i kapp visionerna. Jag har fått flera samtal från företagare som svär ve och för- bannelse över hur komplicerat allt har blivit. Det är endast skattekonsulterna som ler i mjugg över ökad efterfrågan på sina tjänster. Hur var det? Skulle inte skattereformen en gång för alla skapa ett regelverk som var enkelt och håll- bart? I stället ökar krånglet och småttigheterna gen- temot företag och medborgare. Socialdemokraterna, ofta Centern, Vänstern och Miljöpartiet står inte på vare sig medborgarnas eller företagarnas sida. Vi moderater vill med kraft understryka att det är krångliga regler och för höga skatter på arbete och kapital som hindrar tillväxten i Sverige från att ta ordentlig fart. Regeringen har det yttersta ansvaret för att man genom ett antal återställare på företagsbe- skattningsområdet försämrat företagarklimatet. Det har inte förbättrats ett skvatt genom tveksamma, halvhjärtade och krångliga återställare på återställar- na. Småföretagsdelegationen, som tillsatts av rege- ringen, kom med 26 förslag till förenklingar. Vad händer? Stor tystnad. Vi moderater har däremot dek- larerat att vi kan ställa upp på samtliga av de här förslagen. Efter snart fyra år i regeringsställning har social- demokraterna inte kunna skapa förutsättningar för ett enda nytt jobb. Nej, sysselsättningen sjunker samti- digt som det råder en allmän högkonjunktur i vår del av världen. Att med konstlade medel försköna arbets- löshetssiffror går alltid. Men att förklara att syssel- sättningen sjunker är bra mycket svårare. Men svaret finns bl.a. i dagens betänkande. Man ser inte var problemen finns, och skulle man mot förmodan se problemen, vet regeringen inte hur de skall lösas. Exempel: Fyrpartimotionen om att slopa dubbelbeskattningen på aktier avstyrker ut- skottsmajoriteten. Ja, det var inte precis oväntat. Men det vore synd att undanhålla riksdagens ledamöter motiveringen, nämligen att en generellt utformad lättnad sannolikt skulle höja avkastningskravet på investeringar i små företag och samtidigt få endast en begränsad betydelse för de större företagens investe- ringar. Detta, fru talman, är en besynnerlig besvärjelse och en förvrängd bild av hur de finansiella markna- derna fungerar. I OECD-rapporten som publicerades i går fram- hålls att Sverige lever farligt. Den återinförda dubbel- beskattningen av utdelad vinst gör det svårare för små företag att ackumulera det kapital som expansionen kräver. Den försvagar också incitamenten att investe- ra. Det är alltså rakt motsatta åsikter mot dem som framförs i betänkandet. Säkert kommer någon att hoppa upp och tala om riskvilligt kapital å ena sidan och placeringskapital å andra sidan. Låt oss inte dölja verkligheten i dimridåer av ord. Om någon får betala i det närmaste dubbelt så hög skatt på en riskinveste- ring jämfört med riskfritt sparande på bank eller i statsobligationer, innebär detta att kraven på avkast- ningen höjs. Det är bra att regeringen har insett detta och infört lättnadsregler för mindre företag, även om de är så krångliga att de säkerligen måste ändras till nästa års taxering. Fru talman! Dubbelbeskattning medför att större företag tvingas höja avkastningskravet för att attrahe- ra nytt kapital, vilket gör att deras aktier blir fantas- tiskt lönsamma för utländska investerare som inte drabbas av någon dubbelbeskattning. En allt större andel av de svenska storföretagen blir också utlands- ägda. Detta kan, som i fallet Pharmacia & Upjohn, innebära att huvudkontor och forskning flyttar ut från Sverige. Det blir permanenta utflyttningar. Det går inte att komma med någon återställare om något år. Fru talman! Man skall inte leka med elden. Det är lätt att man bränner sig. Olyckan kan vara framme hastigare än vad man tror. Regeringens politik när det gäller dubbelbeskatt- ningen hotar välfärden, jobben. Det vore bra om man kunde ta till sig detta och inte stoppa huvudet i san- den. Socialdemokraterna står inte heller i denna fråga på medborgarnas sida. Fru talman! Ett verkligt praktexempel på hur avogt sinnad utskottsmajoriteten är när det verkligen gäller står att läsa i betänkandet om reglerna för få- mansbolag. Dessa stoppregler har tillkommit för att försvåra för småföretag att expandera och har orda- grant tillkommit för att förhindra att de fåmansägda företagen skulle "uppnå skattefördelar som inte kan anses motiverade med hänsyn till den bedrivna verk- samheten". Det är lönearbete som skall vara norm för riskfyllt företagande. Effekterna av de s.k. stoppreg- lerna har inte blivit den åsyftade neutraliteten utan i stället en negativ särbehandling av fåmansföretagarna. I vår motion Sk626 konstaterar vi att stoppregler- na är helt onödiga. Gällande lagbestämmelser räcker fullt ut för att förhindra oseriös verksamhet. Detta har också konstaterats av bl.a. företagsskattekommittén. När det gäller anskaffning av egendom avsett för privat bruk är det en kostnad som regelmässigt i de allra flesta företag är avdragsgill. Förmånen beskattas således hos den som åtnjuter den. Men, ack så enkelt skall det inte vara för fåmansföretagaren! Han skall ta upp hela anskaffningskostnaden som inkomst. Dess- utom får företaget inte göra avdrag för anskaffnings- kostnaden. Nu kan regeln lätt kringgås genom att företagsledaren tar ut en högre lön. Både lön och arbetsgivaravgifter är avdragsgilla i företaget. Denna bestämmelse är totalt obsolet, och den är direkt dis- kriminerande för fåmansföretagaren, som inte själv får bestämma om lön skall utgå i kontanter eller i form av skattepliktiga förmåner. Ett annat exempel är anskaffningen av onyttig lös egendom. Det är redan förbjudet enligt gällande bo- lagsrätt. Därför får ett bolag inte göra avdrag för dessa kostnader. Dessa diskriminerande bestämmelser för småföretagen är obehövliga och skall naturligtvis slopas. Även reglerna för försäljning av egendom till överpris till företagen eller utköp av egendom till underpris är redan reglerat i den allmänna skattelag- stiftningen. Det finns ingen anledning att särskilt peka ut fåmansföretagen. Att ha skilda bestämmelser för fåmansföretagen om förbjudna lån eller nedskrivning av lån är också helt onödigt. Det är redan reglerat i aktiebolagslagen 12 kap. 7 §, och man kan ådra sig max ett års fängelse om man bryter mot den lagen. Varför då ha extra bestämmelser i skattelagstiftningen för detta? Det är attityden som rimmar illa med talet om småföretagarna som vår tids hjältar. En annan diskriminerande bestämmelse gäller när ett fåmansbolag lämnar företagsledaren en ränteför- mån. För anställda i bolaget gäller att dessa får skatta för skillnaden mellan marknadsräntan och nedlagda räntan. Är man företagsledare i fåmansbolag drabbas man av väsentligt högre skatt på förmånen. Den totala skatten blir då 85 %. Det var avsikten när detta inför- des. Det kan utläsas i proposition 110 från riksmötet 1989/90, s. 600. Avsikten är klar att sådant inte skall tolereras. Företagsskattekommittén ansåg att den regeln skulle slopas. Nu är det verkligen hög tid att så sker. En annan upprörande och diskriminerande regel är att man skall sambeskatta småföretagares familjemed- lemmar om dessa arbetar i rörelsen. Det gäller maka eller make, och det gäller barn under 16 år. Varför skall hederligt arbete beskattas hårdare om det utförs i ett fåmansbolag? Varför skall feriearbetande barn få betala föräldrarnas marginalskatt på sin inkomst jäm- fört med kompisarna som får en minimal skatt? Är det ett sätt att stimulera till eget arbete och företagande? I stället borde man uppmunta till arbete i familjeföreta- get, om man menar någonting med allt vackert tal om småföretagens betydelse. En småföretagare som lyfter en lön som motsvarar det som en anställd kollega uppbär skall kunna lyfta utdelning från sitt företag och få denna beskattad som kapitalbeskattning. Detta är ett renhetskrav. Därför skall de nuvarande reglerna slopas. Vad säger då utskottets majoritet på denna punkt? Jo, dels hänvisar man återigen till de krångliga nya bestämmelserna som ger en viss begränsad lättnad i dubbelbeskattningen. Dels hänvisar man till att rege- ringen tillsatt en utredning som skall vara klar i höst. Man bör avvakta denna. Vi anser att detta inte behöver utredas mer. Det har redan utretts mycket i dessa frågor. Vi hemställer därför att riksdagen skall begära hos regeringen att den återkommer till riksdagen med förslag till lag- stiftning i ärendet i sådan tid att lagen skall kunna tillämpas från den 1 januari 1999. Om riksdagsmajori- teten och regeringen menar någonting med allt vack- ert tal, och mot bakgrund av den helt uppenbara dis- krimineringen av småföretagare, är detta ett hovsamt förslag. Fru talman! Regeringens senfärdighet visas också i ett annat ärende, nämligen yrkesfiskarnas trängda läge. Här har riksdagen redan tidigare, år 1996, med skärpa begärt att regeringen skulle komma med för- slag till lagstiftning så att svenska yrkesfiskare skall kunna få samma regler som deras danska konkurren- ter som fiskar i samma vatten och landar fisken på samma platser. Det finns ingen anledning att vänta med att lägga fram ett lagförslag. Det vittnar om re- geringens inställning till yrkesfiskarna att man ännu inte presterat en proposition i ärendet. När det gäller att höja skatter är man minsann inte lika senfärdig. Fru talman! Dagens och morgondagens näringsliv kommer att präglas av nya uppfinningar och innova- tioner - ungefär som det var vid det förra sekelskiftet. Då lades grunden till flera av dagens storföretag. En väsentlig förutsättning är dock att de upptäckter som svenska forskare gör också vidareutvecklas i Sverige. Det är angeläget att forskare stannar kvar och att deras uppfinningar blir exploaterade här. Vi föreslår därför att inkomster och royaltyer på patent skall beskattas som kapital och inte som inkomst av tjänst. Fru talman! Detta har varit ett långt anförande sent på kvällen. Det har handlat om viktiga saker, nämli- gen om företagandets ställning i Sverige, om nöd- vändigheten att riva ned de diskriminerande hinder för företagsamheten som bl.a. en del skattelagar utgör. Jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men yrkar bifall endast till reservation 6. 0354810740804 N 2010-01-01 00:00:00 204200 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0974/#anf207