<anforande>
<dok_hangar_id>2348862</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0974</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:74 Onsdagen den 4 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>74</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Organiserad brottslighet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>18A3D9C5-C7D1-4154-8207-FACFD34BD551</anforande_id>
<anforande_nummer>125</anforande_nummer>
<talare>LARS-ERIK LÖVDÉN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Inom kort kommer riksdagen att få
propositionen om polisens register på sitt bord för
behandling. Det arbetet har ju föregåtts av mycket
noggranna överväganden om vad som skall vara tillå-
tet respektive inte tillåtet i Sverige. Det rör den öppna
polisens verksamhet och säkerhetspolisens verksam-
het. Som i andra sammanhang handlar det om en
avvägning mellan integritet och effektivitet i det
brottsbekämpande arbetet. Vi får alltså anledning att
återkomma till den frågan.
När det gäller tvångsmedel är det viktigt att man
funderar igenom varje gång som man tar ett nytt steg.
Samtidigt skall vi vara litet varsamma så att vi inte till
svenska folket förmedlar bilden av att Sverige är ett
kontrollsamhälle. Det var därför som jag tog upp de
två exemplen om telefonavlyssning och hemlig kame-
raövervakning. De ger en litet bättre nyans när man
förmedlar de siffrorna än om man bara målar upp en
bild av att vi är på väg in i ett kontrollsamhälle.
</anforandetext>
<intressent_id>0815435847817</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>204118</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0974/#anf125</protokoll_url_www>
</anforande>
