2348862 GL0974 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:74 Onsdagen den 4 mars 1997/98 74 1998-03-04 00:00:00 Organiserad brottslighet 6AF33167-F071-4D7A-8662-8512344C79DA 119 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) s Herr talman! Brottsligheten har alltmer kommit att bli ett globalt problem. De öppnare gränserna med friare rörlighet för såväl personer som kapital är na- turligtvis i sig positivt. Men det står också klart att den här öppenheten har negativa följder. Den som har brottsliga syften kan i dag utnyttja det faktum att vi lever i en öppnare värld, att gamla system har fallit sönder, att det tar tid att bygga upp nya fasta struktu- rer och marknadsekonomier samt att kapitalströmmar och information kan röra sig sekundsnabbt över värl- den. Även om vi i Sverige inte har någon mera omfat- tande organiserad brottslighet måste man inse hotbil- den. Mc-kriminaliteten och narkotikabrottsligheten är två exempel på i viss mån organiserad brottslighet som också finns i vårt land. Men den hotbild som redovisas exempelvis i Rikskriminalens hotbildsana- lyser och i det internationella samarbetet i olika forum inger ändå allvarliga farhågor och uppmanar oss att intensifiera kampen mot den organiserade kriminalite- ten. Den organiserade och gränsöverskridande brotts- ligheten är ett internationellt problem. Framgångarna i brottsbekämpningen är beroende av samarbete stater emellan. Det kan inte nog understrykas hur viktigt det internationella samarbetet är och att det är betydelse- fullt att det utvecklas på alla plan. Det räcker inte, Kia Andreasson, att luta sig mot Interpols verksamhet i det avseendet! Gemensamma strategier måste utvecklas, utbyte av information fördjupas och konkreta gemensamma operationer genomföras för att vi skall kunna bli framgångsrika i kampen mot den organiserade brotts- ligheten. Här spelar EU-samarbetet en avgörande roll. Det gäller också det samarbete som pågår i Europarå- det och i Förenta nationerna. Ytterligare ett exempel på att Sverige har intagit en ledande roll är det samar- bete som sker inom ramen för Östersjösamarbetet. I regeringens skrivelse lämnas en utförlig redo- visning av de åtgärder som regeringen vidtar mot den organiserade och gränsöverskridande brottsligheten. Det gäller nationella lagstiftningsprojekt och utred- ningar, arbetsmetoder och teknik, straffrättsliga och andra rättsliga frågor, frågor om säkerhet och skydd samt åtgärder som har sin grund i internationella överenskommelser. Det internationella samarbete som direkt avser kampen mot organiserad brottslighet redovisas också utförligt i skrivelsen. Efter att ha tolkat dagens anföranden kan jag säga att det finns två helt motsatta omdömen om skrivel- sen. Det ena omdömet står moderaterna och Gun Hellsvik för: I skrivelsen anges vad som bör ske men konkreta förslag lyser med sin frånvaro. Om man fäller ett sådant omdöme har man, tycker jag, läst skrivelsen dåligt. I skrivelsen redovisas den mängd åtgärder som redan har vidtagits, de åtgärder som är på gång och det utvecklingssamarbete som sker såväl mellan myndigheter i Sverige och myndig- heter i andra länder som inom ramen för olika inter- nationella forum. Jag skall ta några exempel. Propositionen om kameraövervakning har riksda- gen behandlat. Inom kort kommer en proposition om kriminalunderrättelseregister och DNA-register. Tul- len har fått möjligheter att införa underrättelseregister. Inom kort, under våren, kommer en proposition om penningtvätt. En proposition har avlämnats till riks- dagen om fingerade personuppgifter, om inbördes rättshjälp och om ratificering av EU:s bedrägerikon- vention. Det internationella samarbetet mellan polis, åklagare och tull har utvecklats väsentligt under de gångna åren. Det nordiska samarbetet, bl.a. gentemot mc-brottsligheten, har utvecklats kraftfullt och har också visat sig vara framgångsrikt. Östersjösamarbe- tet innebär konkreta operationer. Man har nämligen kommit så långt att konkreta operationer mot viss typ av brottslighet har kunnat genomföras. Allt detta har vi kommit i gång med. EU:s högnivågrupp och de förslag som den gruppen tagit fram, bl.a. under med- verkan av förre rikspolischefen Sten Heckscher, är under genomförande. Det här är alltså några exempel på vad som i skri- velsen redovisas som projekt under genomförande. Mot den bakgrunden tycker jag nog att det är litet väl magstarkt att påstå att konkreta förslag lyser med sin frånvaro. Kia Andreasson och Miljöpartiet har lämnat ett helt annat omdöme om propositionen. Hon säger att de förslag som lämnats är ett hot mot integriteten. Det är en utveckling mot ett långtgående kontrollsamhälle. Så kritiserar hon förslagen på punkt efter punkt. Nu är det så, Kia Andreasson, att vi är medlem i EU. Jag vet att Miljöpartiet förespråkade en annan linje, men svenska folket sade ja. Nu är det så att kapital och varor rör sig fritt över gränserna. Nu är det så att människor också har en tendens att röra sig friare i en globaliserad värld, framför allt den yngre generationen. Nu är det också så att de internationella brottssyndikaten blir alltmer omfattande, bättre orga- niserade och använder sig av mer sofistikerad teknik. Nu är det så att Sovjetunionen föll samman och att nya smuggelvägar, nya former av kriminalitet tränger in i eller hotar vårt land från det forna Sovjetunionen. Så ser verkligheten ut, och den kan man inte blunda för. Då måste man - det borde omfatta också Miljö- partiet - ställa sig frågan: Vad gör vi i den här situa- tionen? Vad gör vi för att möta det här hotet? Det enda svar jag har fått från Miljöpartiet i dag är att utveckla samarbetet inom Interpol. Det är med förlov sagt ett trubbigt instrument. Det är viktigt med samar- bete inom Interpol men jag tror inte att ens Miljöpar- tiet, om man sätter sig in i frågeställningen, kan tänka sig ett så långtgående polisiärt samarbete som vi be- driver i Europol inom ramen för Interpol. I Interpol finns i stort sett alla världens länder med, även länder som har samhällssystem och statsskick som vi normalt inte kan tänka oss att samarbeta och byta informatio- ner med på djupet. Det är svagheten med linjen Inter- pol. Det är att blunda för verkligheten när Miljöpartiet intar den hållning som man gör i de här frågorna. Jag skall bara kort kommentera några av de reser- vationer som är avgivna i utskottets betänkande. Jag börjar med reservation 1 som handlar om registrering och kontroll. Där kräver Miljöpartiet och Vänsterpar- tiet att man skall stanna upp nu och göra en stor ut- värdering av tvångsmedlen och se om de verkligen är effektiva och om de inte hotar integriteten, om man verkligen skall gå vidare. Samma utgångspunkt hade Kia Andreasson i sitt anförande där hon tonar fram en bild av ett stort kontrollsamhälle. Varje gång vi inför ett nytt tvångsmedel i landet eller vidgar de tvångs- medel som finns i dag gör vi en analys och väger integritetsaspekterna mot effektivitetsaspekterna i brottsbekämpningen. Det har sannerligen i Sverige skett på ett mycket noggrant sätt i en internationell jämförelse. När man målar upp en bild av ett kontrollsamhälle kan man ta exempel bland de nuvarande tvångsmed- len. Telefonavlyssningen används i 400 fall om året när det gäller grov kriminalitet. Om det är ett så litet antal skall man inte ge svenska folket en uppfattning om att det är ett långtgående integritetskränkande och att det innebär att var och varannan i Sverige kan bli föremål för telefonavlyssning. Det nya tvångsmedlet hemlig kameraövervakning användes 1996 i 40 fall. Då skall man inte heller ge sken av att det tvångsmedlet innebär att vi tar ett steg mot ett omfattande kontrollsamhälle. Det finns ett behov av dessa tvångsmedel, precis som min bestäm- da uppfattning är att det finns ett behov av buggning för att vi skall kunna möta den mycket allvarliga brottsligheten, att vi skall kunna göra det innan brottsligheten har brett ut sig så att den blir svårare att bemästra. När det gäller frågan om buggning kan man natur- ligtvis kritisera den socialdemokratiska regeringen för att det har gått för långsamt. Men det ger en litet dålig klang när man från borgerliga företrädare säger det. Ni förmådde inte ens i regeringsställning 1991-1994 tillsätta en utredning som skulle titta på buggningen. Det vi hade i bagaget sedan 1991 var en utredning om att tillåta buggning för säkerhetspolisens verksamhet och inget annat. Är det fråga om att införa ett så in- gripande tvångsmedel får man fundera litet grand och bearbeta den problematiken innan man lägger ett konkret förslag på riksdagens bord. Man får göra en avvägning mellan integritet och effektivitet och titta på under vilka förutsättningar buggning får användas. Det är just det som regeringen har gjort. Ett förslag finns inom kort från utredningen. Jag delar den positiva uppfattningen om buggning hos dem som lämnat reservationen. Det är glädjande att det tycks finnas en stor och stabil riksdagsmajoritet för att vi skall kunna införa det tvångsmedlet. Flera av de andra reservationerna har blivit berör- da på olika sätt under debatten. Jag skall bara nämna frågan om beredskapsstyrkan eftersom den har varit uppmärksammad. Det är klart att den kompetens som personerna i beredskapsstyrkan besitter skall kunna användas i olika sammanhang. Men man skall inte se beredskapsstyrkan som ett universalinstrument för att lösa problem runt om i landet. Polisen i mitt län ex- empelvis har inte sett behov av att kalla in bered- skapsstyrkan för lösa mc-problematiken. Där har man byggt upp en kompetens inom organisationen. Man får nu i regeringens budget 30 miljoner i landet för att fortsätta med kompetensuppbyggnaden för att möta mc-kriminaliteten. De personer som finns i bered- skapsstyrkan skall kunna använda sin specialistkun- skap i olika situationer. Genom att de har integrerats i polispiketstyrkan i Stockholm kommer deras kunska- per till användning i det vanliga polisarbetet. Efter- som piketstyrkan måste lösa svåra händelser kommer deras kompetens till nytta. Det är möjligt för polis- distrikt runt om i landet som behöver förstärkning i en viss situation att be om förstärkning av kompetent personal från andra polisdistrikt. Det är inte ovanligt att det sker i form av förstärkning av resurser vid särskilda händelser. Den frågan tål naturligtvis att diskutera och ha öppen för hur man använder den resursen på bästa sätt. Avslutningsvis bara en fråga som både Alice Åström och Görel Thurdin varit inne på, nämligen att de åtgärder som redovisas i skrivelsen och som mycket har karaktären av repressioner och nya tvångsmedel, hårdare ingripanden inte skall överskyla det faktum att vi också måste jobba mycket intensivt med brottsförebyggande verksamhet för att stoppa nyrekrytering till den här typen av kriminella organi- sationer. Det händer mycket positivt runt om i landet, som kanske inte alla gånger framskymtar i debatten och medierna. Mest talar man om att det saknas poliser och att brottsligheten ökar, att allting är eländigt. Man kan få andra bilder också när man rör sig runt om i landet, exempelvis när närpolisverksamheten börjar sätta sig, vissa konkreta resultat i form av minskad brottslighet i de områden där man har satsat rejält på närpolisverksamhet, samarbete med skola, fritids- och föreningsliv och det sociala. Jag tror att vi på det hela taget när det gäller poli- sverksamheten är på rätt väg. Det tar naturligtvis tid att gå från en polisarbetsmetod över till en annan. Men jag tycker att när man reser runt om i landet ser man ganska många goda exempel på framgång. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem- ställan och avslag på reservationerna. 0815435847817 N 2010-01-01 00:00:00 204112 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0974/#anf119