2348862 GL0974 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:74 Onsdagen den 4 mars 1997/98 74 1998-03-04 00:00:00 Organiserad brottslighet 236CCAC4-9DCF-45C1-9C8E-672107A60EE2 116 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd) kd Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 6 un- der mom. 8 men står givetvis bakom även våra övriga reservationer. Man blir litet tagen av denna debatt med Kia And- reasson. Hon känner sig trängd av alla. Jag måste säga att jag också blir betryckt när jag hör Miljöpartiets ageranden i olika frågor med avseende på den inter- nationella organiserade brottsligheten och kanske brottsligheten över huvud taget. Man talar ibland om skatteparadis. I internationella sammanhang talar man om Sverige som ett brottsparadis. Jag kan inte tänka mig att man har en bättre vapendragare än Kia Andre- asson och Miljöpartiet om man ägnar sig åt interna- tionell avancerad brottslighet. Jag vet inte att Miljö- partiet har ställt sig bakom en enda konkret åtgärd för att få bukt med den mycket otäcka brottslighet som utvecklas i världen i dag. Det är klart att vi på 1600- och 1700-talen, i vårt gamla bondesamhälle, hade enkla och raka regler. Men det håller ju inte nu längre. Vi lever i en modern, tuff, brutal och internationell värld med fullständigt hänsynslösa aktörer, där människor dör, blir skjutna, våldförda och på olika sätt sönderslitna. Skall vi då sitta som lagstiftare och bara säga nej till allt och analysera sådant som inte går att analysera? Det är en passivitet som är helt bedövande. Vi måste så att säga aktivera oss ganska hänsynslöst, tyvärr. Vi måste göra det om vi skall få vara i fred. Det är också en fråga om integritet. Jag vill ha den friheten att brottssyndi- kat inte bestämmer vad jag skall göra eller säga. Jag vill kunna gå i lugn och ro på gator och torg. Det gäller även för min familj och alla andra som jag känner. Detta säger jag bara som en liten bakgrund. Kristdemokraterna är inte emot integrationen, men vi måste beakta att vi har en oerhört brutal verklighet framför oss i dag. Vi har resonerat om buggning. Det är självklart att vi måste få dessa medel och det mycket snabbt. Vad som gör mig litet ledsen är takten. Det är inte första gången som jag gnäller om det från talarstolen. Gun Hellsvik har redan påtalat detta. Jag kan inte riktigt förstå varför detta skall vara så svårt att hantera. Man måste yrka på att vi får fram någonting mycket snabbt. Det är roligt att det är en så pass bred enighet om denna teknik, eftersom detta självklart är oerhört känsligt. Men det är ingenting som vi kan avvara. Mc-brottsligheten är ett elände också ur den syn- vinkeln att det är den mest synliga och uppenbara delen av brottsligheten. Men i mångt och mycket kanske den egentligen inte är lika farlig som de pro- fessionella affärsmännen. Detta är närmast deras kronofogdar, den exekutiva delen av brottsligheten. Det som är otäckt med den är att det finns en under- liggande kultur som växer ganska snabbt. Därför måste vi göra något omgående. Också i fråga om detta tycker jag att det är för få skarpa insatser. Den natio- nella beredskapsstyrkan borde vara ett sådant red- skap. Vi är nu ganska många som tycker att man bor- de utnyttja den. Det är litet underligt att man integre- rar denna beredskapsstyrka med piketen här i Stock- holm. Polisfacket säger: Med denna lagtext som under- lag anser Polismyndigheten att bestämmelsernas in- nebörd är att beredskapsstyrkan endast uppstår när Rikspolisstyrelsen beslutat om att styrkan skall an- vändas. Myndighetens slutsats blir därmed att man anser sig ha mandat att nyttja personalen för ingripande mot vanlig kriminalitet inom ramen för säkerhetsenheten, vilket i sin tur förutsätter en avidentifiering av insats- styrkan som enhet. Det här är litet svårt att begripa. Jag ställer mig alltså frågande inför detta. Det verkar som att man håller på att lösa upp den här beredskapsstyrkan; den skall aktiveras om det händer något. Detta låter bak- fram. Förmodligen är något fel här. Samtidigt kan man bli ängslig. Är det så att man håller på att lösa upp detta, att det bara är fråga om en styrka som formellt skall kunna användas om det i framtiden händer någonting? Det är ungefär som med vårt försvar. Vi har ju inte längre något försvar i Sve- rige. Minst ett år behöver vi ha på oss för att få för- svaret i ordning. Det är bara att hoppas att man får varning. Är det alltså på samma sätt med den här insatsstyrkan? I så fall är det djupt olyckligt. Även här måste vi ta till vara spetskompetensen för komplicerade situationer som kan bli aktuella. Den snäva definitionen om terroristbekämpning är inte lyckosam. Det är ju i situationer där den här mycket speciella kompetensen skulle vara av värde som vi skall utnyttja gruppen i fråga. Det är inte bara inom nämnda typ av aktivitet som en specialistkompe- tens måste byggas upp. Samma sak är det med grundtankarna bakom Ekobrottsmyndigheten. Indignerat har man här vänt sig mot en gemensam strafflag i Europa. I och för sig kan jag förstå att det uppfattas som konstigt om man med det menar att vi skulle frånhända oss vår internationella suveränitet i dessa stycken. Jag tycker att man måste säga ifrån. Ett av de allra viktigaste instrumenten för att över huvud taget skapa välstånd och framgång framgent är ju att vi sjösätter en internationell rättsordning. Många tror att vi har regler som gäller över nationsgränserna. I princip har vi inte det. Internationella konflikter löses med krig. Jag vet inte om ni i Miljöpartiet tycker att det är en särskilt bra lösning. Jag tror att det vore bättre att skapa rättsregler som gäller över gränserna. 0530361204603 N 2010-01-01 00:00:00 204109 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0974/#anf116