2348862 GL0974 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:74 Onsdagen den 4 mars 1997/98 74 1998-03-04 00:00:00 Riksbankens ställning 5285549A-CB6F-4FB5-88D8-1DD5FCB4B485 1 KENNETH KVIST (v) v Fru talman! Politisk demokrati, eller representativ demokrati som vi har i Sverige, innebär att den som har fått förtroende att ansvara för politiken också skall stå till svars inför dem som har valt vederbörande. Om politiken bedrivs på ett sätt som väljarna icke accepterar, har väljarna möjlighet att göra ett nytt val och välja en annan företrädare. Detta är en grund- princip: politisk ansvarighet, politisk avsättbarhet. Vi har också ansett att politiken skall styras genom demokratiska beslut, dvs. av personer valda av män- niskorna. Medborgarna skall ha möjlighet - genom valhandling, genom opinionsbildning - att kunna påverka politiken. Det har i pressdebatten förekommit inlägg där personer har gjort sig till tolkar för att man borde dra undan delar av politiken från demokratiskt inflytande och låta högt uppsatta experter sköta dem i stället. Ofta har detta mötts med ramaskrin och berät- tigad kritik från en bred demokratisk opinion. I dag skall emellertid riksdagen besluta att nagga den politiska demokratin i kanten. En viktig del av den ekonomiska politiken, nämligen penningpolitiken, skall undandras från politisk påverkan. Den skall ställas utanför politisk kontroll. Den skall skötas av ett uppsatt råd, en direktion av bankdirektörer i Riks- banken på sex personer, som inte skall få ta emot instruktioner och som - påstår man i alla fall - inte skall vara påverkade av annat än sig själva. Det skall i sitt eget höga majestät sköta denna del av politiken. Vi skall alltså se till att experter alltid skall använ- da Riksbanken som ett instrument för den penning- politik som de finner vara den riktiga. Förvisso sätter riksdagen upp en instruktion för denna penningpoli- tik. Den skall alltid gå ut på att under alla förhållan- den syfta till vad man kallar ett fast penningvärde. Vi vet att ett fast penningvärde - åtminstone kortsiktigt och åtminstone av och till - kan komma i motsättning till sådana saker som en ökad ekonomisk tillväxt och en minskning av arbetslösheten. Men riksdagens kommer i dag att besluta om att det alltid skall finnas en sådan kraft. Man skall alltid använda Riksbankens arsenal för att se till att när det kommer sådana kon- flikter skall annat få vika undan. Det fasta penning- värdet skall vara det viktigaste av allt. Vi kan alltså sammanfatta det beslut som riksda- gens majoritet i dag kommer att fatta i två punkter. Det minskar demokratin och det konserverar eller ökar arbetslösheten. En allt annat oberoende penning- politik som inte inordnas i den ekonomiska politik som förs i landet i dess helhet kan vara mycket dålig för landet. Jag skall citera några kloka meningar: Att låta penningpolitiken formas i ständig konfrontation mot den allmänna ekonomiska politiken i övrigt kan skada landets ekonomi. Om Riksbanken driver en överstark penningpolitik i syfte att korrigera vad banken uppfat- tar som en alltför svag finanspolitik, finns det risk för att denna försvagas ytterligare för att i sin tur korrige- ra vad som uppfattas som en alltför stelbent penning- politik. För ett lands ekonomi är det bra om en riks- bank med integritet inte spelar mot utan i stället spelar med den ekonomiska politiken i övrigt. Dessa kloka rader hämtar jag ur en gemensam re- servation till Riksbanksutredningen 1993 av finansut- skottets nuvarande ordförande Jan Bergqvist och nuvarande EU-kommissionären Anita Gradin. Jag vill beklaga att den socialdemokratiska regeringen, parti- ledningen och riksdagsgruppens överväldigande ma- joritet inte har kvar den insikt och den klokskap som dessa personer då gav uttryck för. Ekonomiskt sett är tanken på en allt annat obero- ende penningpolitik felaktig och farlig. Det är tänkt att denna institution skall styras av ett expertvälde. Man säger att de här personerna inte skall få ta in- struktioner. De skall bara vägledas av det en gång för alla överskuggande målet om fast penningpolitik. Sedan skall de inte bry sig om vad som händer i öv- rigt i samhället. Jag höll på att säga som Rellingen: "Fan tro't." Det s.k. instruktionsförbudet, att man som det he- ter utan påtryckningar utifrån skall fatta penningpoli- tiska beslut, är illusoriskt. De som har makten att spela mot vår valuta och vårt penningvärde, de stora spekulanterna, de stora transnationella kapitalen, kommer att utöva påtryckningar som kommer att påverka Riksbankens göranden och låtanden. Riks- bankens direktörer, de experter som inte skall kunna påverkas av samhället, kommer naturligtvis ur en samhällsmiljö. Det är som regel inte underklassen. Om de skulle komma därifrån är de i varje fall utbil- dade vid samma handelshögskolor och i samma socia- la miljö och umgås i denna som landets övriga över- klass. De kommer alltså att påtryckas en uppfattning av en viss ideologi av den sociala miljö som de kom- mer från och som de, när de lämnar sitt mandat i Riksbanken, kommer att återvända till. Det är alltså inte så att de inte har instruktion, att de står utanför samhällets sociala motsättningar och sociala åsikter. Det är bara så att dessa herrar och eventuella damer skall stå oavhängiga från demokratiskt förankrad vilja, politisk förankrad instruktion, som eventuellt kan företräda andra sociala intressen än just detta enda om det fasta penningvärdet. Men i övrigt kom- mer de ju att företräda en ekonomisk politik som ju, när konflikter sker, alltid kommer att värna en viss linje. Det är alltså detta som är en del i det odemokra- tiska. En politiker som fattar okloka beslut riskerar att bli avsatt. En riksbankschef som fattar okloka beslut får, därest han kan visa att han har sina förståndsgåvor kvar och inte gör något olagligt, sitta kvar därför att han inte kan avsättas. Detta är alltså ett nederlag för demokratin. Vad kommer detta sig av? Svarar det mot något behov? Nej, egentligen inte. Det svenska systemet har haft en riksbank med en stor integritet som samtidigt i perioder har kunnat samverka med de politiska in- stanserna. Det har egentligen inte funnits någon an- ledning att ändra på systemet. Men då har vi detta med EMU, den ekonomiska monetära unionen, där ju ett sådant här system skall införas med europeisk måttstock. Det är på europeisk nivå som en samling bankdirektörer skall sitta utan politisk påverkan och instruktionsförbud och styra penningpolitiken. Då skall man göra om de nationella riksbankerna till filialbanker till denna europeiska centralbank, och de skall vara uppbyggda på samma sätt. Vi från Sverige har, trots att vi inte fick något ju- ridiskt undantag eller ens försökte få det när vi för- handlade om vårt medlemskap i EMU, sagt att vi självständigt skall kunna avgöra om vi vill gå med i EMU eller inte. Därför måste vi nu, sägs det, dock genomföra EMU:s andra steg, eftersom vi i fråga om detta är bundna av fördraget. Däremot kan vi vänta med det tredje steget, och riksdagen har redan fattat beslut om att vi skall skjuta ett definitivt avgörande på framtiden. Men det andra och tredje steget har faktiskt inte olika juridiska valörer i EU-systemet. Har vi rätt - den rätten har ju riksdagen fattat beslut om att vi tills vidare skall ha - att stå utanför steg tre har vi också rätt att stå utanför steg två. Det finns ingen skillnad på det ena eller andra i någon juridisk mening. Sverige borde alltså kunna avvisa dessa propåer om att nagga demokratin i kanten genom att göra riksbanken mer självständig och ha den konstruktion som vi nu har gjort. Vi är alltså fria att låta bli att gå in på EMU- vägen. Vi ser detta som ett första och allvarligt steg till en EMU-anpassning, för att vi skall komma in där. Där- för måste förslagen enligt vår mening avvisas. Fru talman! Jag vill därmed yrka bifall till reser- vationerna 1, 2 och 4. Reservationerna 2 och 3 är nästan likalydande. Om vi kommer med i EMU:s tredje steg skall vi ändra Riksbankens sedelutgivningsrätt. Detta är en grundlagsfråga. Skall vi föra in en annan valuta i landet om det blir verklighet kan steg tre i EMU inte genomföras innan vi har genomfört grundlagen. Att utskottet inte har biträtt reservationen tror och hoppas jag helt enkelt beror på att vi dessförinnan får en folkomröstning som kommer att avvisa svenskt EMU- medlemskap. Men då behöver vi inte heller konstruk- tioner för att härma EMU utan kan helt och hållet stå utanför i demokratins och sysselsättningens namn. 0544752215503 N 2010-01-01 00:00:00 203994 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0974/#anf1