2348861 GL0973 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:73 Tisdagen den 3 mars 1997/98 73 1998-03-03 00:00:00 Svar på interpellation 1997/98:177 om per- sonalen i vården interpellationsdebatt 6EA23CDB-9A3F-4A5C-9EE5-9870D39FC0F1 28 LEIF CARLSON (m) m Fru talman! Margitta Edgren tar upp principiellt viktiga frågeställningar. Hur skall vi få den vårdper- sonal vi behöver? Hur skall vi få unga att söka sig till vården? Socialministern talade i svaret allmänt om behovet av att ändra allmänhetens bild av vården, fler män, uppvärdering osv. Det är bra. Men det är vackert tal som inte räcker. Det är för vagt. Det behövs konkreta åtgärder. Det behövs en rik- tig arbetsmarknad med fler producenter och en riktig lönesättning. Problemet är inte nytt. Professor Mats Thorslund påpekade redan för tio år sedan att efter år 2000 kommer en stor del av ungdomskullarna att behövas om omvårdnaden skall hålla den kvalitet som fanns då. Mänsklig omvårdnad tar mänsklig tid. Pro- blemet gäller hela personalen. Vi har internationellt sett många sjuksköterskor. Men alltfler vill byta yrke, utflyttningen till utlandet ökar och det är svårt att nyrekrytera. Framtidsper- spektivet är oroande. Låga löner, brist på inflytande, små möjligheter att göra karriär är orsaker till dålig rekrytering. Man vet att inte ens strejker påverkar arbetsförhållandena. Man har en monopolarbetsgivare. För de unga läkarna är förhållandena likartade. Man får inte lura sig av att den starkt politikerstyrda utbildningen har gjort att grundutbildningen har varit omfattande. Nu finns det ett överskott av grundutbil- dade för flera år framåt. Men det måste ske en specia- listutbildning, så att inte grundutbildningen sköljs bort under tiden. Få ST-block har tillsatts. Med hjälp av förändringar i lagstiftningen bör det bli bättre fram- gent. Men på det hela taget har detta område miss- skötts grovt. Under flera år kunde det ha varit en mindre omfattning på grundutbildning, och pengarna kunde ha använts till en mer omfattande specia- listutbildning - för att om tre fyra år låta grundut- bildningen öka i omfattning igen. Ett bra och flexibelt utbildningssystem skulle fungera så. Fru talman! I många undersökningar redovisas att 85 % av de unga läkarna tycker att Landstinget inte sköter sina uppgifter på ett sätt som gör att de vill stanna. 10 % av dem funderar på att flytta utomlands. Orsakerna är desamma som för all annan vårdperso- nal. Internationellt sett låga nettolöner. Svårigheter att etablera sig som egen med en kreativ idé. Svårigheter att påverka den offentliga arbetsgivaren med idéer eftersom det råder en monopolsituation. Det blir idé- fattiga, sterila nedskärningar där kreativa åtgärder skulle behövas. Det är tyvärr utmärkande för svensk sjukvård i dag. Det största hindret att få personal till vården är den monopoliserade arbetsmarknaden, dvs. frånvaron av en riktig arbetsmarknad. Sjuksköterskorna fick lära sig tämligen nyligen att de kan strejka sig blåa utan att det berör monopolarbetsgivaren det minsta. Man har ju ingen annanstans att gå. Det behövs fler producenter som konkurrerar om arbetskraften. Det behövs möjligheter att etablera sig som vårdgivare om man har en vårdidé. Då kommer utbildning, kreativitet, ledarkvalifikationer - oavsett kön - att betyda någonting. Då kommer avance- mangsvägar att öppnas, liksom lönesättning och marknadskonkurrens - så som det är i samhället i övrigt. Då slipper vi det låglöneträsk som vården håller på att bli. Ett fasthållande vid landstingens och kommuner- nas reella vårdmonopol kommer att dränera vården på personal på alla nivåer med åtföljande försämringar. Fru talman! När tänker socialministern börja agera så att det blir en riktig arbetsmarknad för vårdperso- nalen, med många producenter och därmed många arbetsgivare och en vital arbetsmarknad? Det är nöd- vändigt för att få personal till vården. Det måste fin- nas en vital arbetsmarknad. 027112189005 N 2010-01-01 00:00:00 203918 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0973/#anf28