2348859 GL0971 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:71 Fredagen den 20 februari 1997/98 71 1998-02-20 00:00:00 Svar på interpellation 1997/98:144 om MAI-avtalet interpellationsdebatt FC9797FA-738B-4F94-84F4-02FF61111F27 4 Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) s Herr talman! Det var väldigt många frågor. Många av dem var mycket konkreta. Även om Hanna Zetter- berg för sin del pekade på att detta är ett avtal under förhandling där allting ännu inte är klart, tyder ändå många av frågorna på att ni har en bild av att jag skall stå här och slå i ett facit och berätta att så här kommer det att bli när avtalet eventuellt så småningom blir undertecknat. Vi skall ju ha klart för oss att vi ännu inte vet om de här förhandlingar går i lås och leder till ett avtal. Motsättningarna är ganska stora i dag. Viljan från framför allt USA att fullfölja förhandlingarna verkar ha försvagats kraftigt. Utsikterna till ett snabbt avtal som liknar det vi ser i dag är inte så jätteljusa. Många av frågorna speglar den skilda grundsyn som vi har vad gäller ekonomiska frågor. Hanna Zet- terberg tycks leva kvar i en tradition där planhushåll- ning och organiserad byteshandel mellan länder inom ramen för vänskaps- och biståndsavtal är en bättre metod än en friare handel. Med den grundsynen ham- nar man på en annan linje i synen på det här avtalet också. Men vi menar att investeringar är bra för ut- vecklingen, även om de inte automatiskt leder till alla välsignelsebringade effekter. Enligt min mening är det bättre med mer investeringar än med mindre investe- ringar. Fattiga länder kan inte bryta sig ur fattigdomen utan att få tillgång till ny och modernare kunskap, den som ofta finns i de rika länderna. Ett sätt att föra över detta till fattiga länder är just genom moderna inves- teringar. Med den mer positiva grundsyn som jag har ham- nar jag i en annan slutsats om det här avtalet som någonting som öppnar möjligheter och som vidgar utsikterna till välståndsbildning i de fattiga länderna. Men jag uppfattar det som om Hanna Zetterberg har en rakt motsatt presumtion, nämligen att ökad handel och ökade investeringar leder till ökad fattigdom och kvarhållande av fattiga länder i misär. Låt mig gå över till några av de mer konkreta sa- kerna. Först och främst gällde alla invändningar fatti- ga länder, men de förhandlingar som vi just nu bedri- ver sker inom OECD mellan 29 av världens rikaste länder. Det finns i och för sig ett och annat land i kretsen som måste betecknas som utvecklingsland, t.ex. Mexiko. Vi vet i dag ingenting om hur ett sådant här avtal skulle se ut om vi efter förhandlingar i WTO lyckas få ett bredare avtal som omfattar fler länder. För mig är det en klar fördel om vi i OECD-området kan få konkurrensbegränsningar mellan regeringarna vad gäller hur mycket man skall muta företagen för att de skall göra en investering i sitt eget land. Jag tycker att det förstärker de demokratiska krafternas position i förhandlingarna med företagen om t.ex. Irland och Sverige skakar hand på att ingen av oss skall locka företag till oss med hjälp av underbud på arbetsrätt, miljövård och annat. Nu är min tid snart ute och det är många frågor kvar, men jag har ett par replikvändor kvar. Slutsatsen för min del är att detta ökar regeringarnas makt på bekostnad av företagens, och inte tvärtom. Vad gäller undantagen vill jag påpeka att vi har anmält några undantag redan. Men det är en prelimi- när lista. Vi har lång tid på oss att anmäla fler. Vi kan överväga flera av dem som Hanna Zetterberg tar upp, men det är ännu inte tid att slutligt låsa detta. De undantag vi har anmält är t.ex. fritidshus, flyg- och lufttransport, bosättningskrav för bl.a. vd-ar och vissa styrelseledamöter, och vi kan som sagt utvidga detta. Jag ber att få återkomma till fler frågor i nästa replik. 0888126424314 N 2010-01-01 00:00:00 203863 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0971/#anf4