<anforande>
<dok_hangar_id>2348857</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0969</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:69 Onsdagen den 18 februari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>69</dok_nummer>
<dok_datum>1998-02-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Straffrättsliga frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F3C5CA61-B408-4F78-B1DA-ACED4DCD88B5</anforande_id>
<anforande_nummer>98</anforande_nummer>
<talare>MÄRTA JOHANSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag delar självfallet Alice Åströms
uppfattning att det är viktigt med vård och rehabilite-
ring och en tidig åtkomst av missbrukarna så att man
kan sätta in verkningsfulla åtgärder.
Men narkotikasituationen ser faktiskt annorlunda
ut år 1998 än vad den gjorde år 1993. Den är betyd-
ligt allvarligare. Vi vidhåller att det bör vara den
kriminalisering som det fattades beslut om år 1993.
Ingbritt Irhammar och Alice Åström hade ett utby-
te i den här frågan. Jag instämmer i den argumenta-
tion som Ingbritt Irhammar hade.
</anforandetext>
<intressent_id>0123939426106</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>203589</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0969/#anf98</protokoll_url_www>
</anforande>
