<anforande>
<dok_hangar_id>2348857</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0969</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:69 Onsdagen den 18 februari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>69</dok_nummer>
<dok_datum>1998-02-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ändringar i djurskyddslagen, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B55B782F-3540-4958-86F0-B4F3006D9B5A</anforande_id>
<anforande_nummer>9</anforande_nummer>
<talare>DAN ERICSSON (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Den 1 januari 1999 träder den sista
delen av de djurskyddsbestämmelser som antogs
redan 1988 i kraft. Det gäller då främst minimikraven
för båspallsutrymme. Många lantbrukare befarar att
de kommer att tvingas sluta med mjölk- eller köttpro-
duktion på grund av att de inte uppfyller kraven på
båspallarna. De anser att med nuvarande osäkerhet
kring animalieproduktionen och framtida lönsamhet,
kan de inte göra så stora investeringar som krävs. Det
handlar främst om äldre lantbrukare på mindre gårdar
i skogs- och mellanbygder.
Herr talman! Jag har varit hemma hos en del av
dessa lantbrukare i Östergötland. Där finns mycket av
den typen av jordbruk. Det är fråga om enskilda lev-
nadsöden och livsverk som på ett abrupt sätt kan
komma att avbrytas. Då förstår jag inte varför vi inte
kan vara tydliga om att i denna fråga måste det sunda
förnuftet få råda.
Följderna av lagstiftningen kan bli att antalet
mjölk- och köttproducenter i skogs- och mellanbyg-
den kan komma att minska. Därmed minskar antalet
betesdjur, vilket kommer att påverka det öppna land-
skapet och innebära ökade svårigheter att hålla det i
hävd i dessa bygder. Svårigheterna för dessa lantbru-
kare att finna nya verksamheter är stora.
Intentionen i den nya lagstiftningen är riktig. Men
i det praktiska genomförandet måste man se till hur
verkligheten ser ut, så att inte det bästa blir det godas
fiende. För att underlätta en övergång i befintliga
stallar finns en möjlighet till flexibilitet i djurskydds-
föreskrifterna - det skall sägas. I ett befintligt stall
eller vid ombyggnad av ett stall kan mindre avvikelser
från måttföreskrifter göras om det djurskyddsmässigt
är godtagbart för det enskilda djuret och planlösning-
en i stallet är god. Men risken är dock stor att ansva-
riga myndigheter kommer att följa lagstiftningen strikt
och inte se till de möjligheter till undantag som finns.
Problemen är inte entydiga. Det finns också en
rättviseaspekt gentemot dem som redan vidtagit åt-
gärder för att uppfylla de nya kraven. De har högre
produktionskostnader än de som av andra orsaker har
avstått från investeringen. Men efter att ha diskuterat
med båda dessa grupper av lantbrukare står det helt
klart att problemen måste lösas med sunt förnuft. Det
handlar om att på bästa sätt praktiskt lösa situationen.
En möjlighet är att införa en form av särskilt in-
dividuellt förfarande för äldre lantbrukare med doku-
menterat god djuromsorg men med brister i båspalls-
mått. På det temat har jag väckt en motion som jord-
bruksutskottet behandlat i betänkandet.
Herr talman! Det är beklagligt att utskottets ma-
joritet inte vill säkerställa att det sunda förnuftet får
råda. Därmed riskerar man fortsatt nedläggning av
den för skogs- och mellanbygderna så viktiga mjölk-
och köttproduktionen. Man påtar sig därmed ett stort
ansvar med riskerna med fortsatt avfolkning av lands-
bygden.
Jag vill fråga utskottets majoritetsföreträdare Ann-
Kristine Johansson: Varför kunde inte utskottet bli
litet tydligare och markera detta inför regeringen?
Varför kunde inte utskottet gå hela vägen fram? Nu
står det en del i utskottstexten, men man gör inget
klarläggande till regeringen. Det var det som var
eftersträvansvärt för att vi skulle kunna undanröja
oklarheter.
Herr talman! Från Kristdemokraterna har vi inte
en ordinarie ledamot i jordbruksutskottet, så vi får
lägga fram våra yrkanden här.
Jag vill då yrka bifall till reservation 6, som inne-
bär just att sunda förnuftet skall få råda i fråga om
båspallsmått.
Jag vill också yrka bifall till reservation 1 från
Miljöpartiet där man har följt upp en kristdemokratisk
motion om djurskyddslagen vad gäller att begränsa
försöksdjurens lidande.
I och för sig instämmer utskottet också här i det
som sägs i motionen i detta ärende, men man avstyr-
ker yrkandet. Jag skulle också i den frågan vilja ha ett
svar av Ann-Kristine Johansson: Varför kan vi inte
tydliggöra lagstiftningen? Utskottet säger ju att det är
rätt men slutar ändå i ett avslagsyrkande. Jag tycker
att man kan vara tydlig i lagstiftningen vad gäller
försöksdjurs lidande. Det är det som den här reserva-
tionen går ut på.
I övrigt har det i fråga om ändringar i djurskydds-
lagen konstaterats att utskottet har samlats kring ett
motionskrav från många partier om överklaganderät-
ten. Vi delar den uppfattning som majoriteten i utskot-
tet har i den frågan.
</anforandetext>
<intressent_id>0184488075016</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>203500</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0969/#anf9</protokoll_url_www>
</anforande>
