<anforande>
<dok_hangar_id>2348857</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0969</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:69 Onsdagen den 18 februari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>69</dok_nummer>
<dok_datum>1998-02-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Straffrättsliga frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>DF0538EE-1165-4781-BF41-7A5C9DE078A0</anforande_id>
<anforande_nummer>86</anforande_nummer>
<talare>INGBRITT IRHAMMAR (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det gäller att gå fram på bred front på
detta område. Jag kan fortfarande inte förstå slutsat-
sen. Eftersom man misslyckats med vårdinsatserna
och eftersom de är otillräckliga skall man tydligen
också dra ned på den repressiva delen. Det är det som
jag inte förstår. Man kan ju få en balans genom att
öka vårdinsatserna.
Jag tycker också att vi mer skall betona de före-
byggande insatserna, med attitydpåverkan och opini-
onsbildning.
Jag skall nämna ett exempel på varför det behövs
repressiva delar i narkotikabekämpningen. I och för
sig tycker jag inte att fängelse skall vara det normala
straffet för eget bruk av narkotika. Men i de fall där
någon dömts till bötesstraff och där bötesstraffet non-
chaleras av den som har fått det tilldömt kan det
ibland bli aktuellt med fängelsestraff. Det är viktigt att
kunna ha detta kvar i den repressiva delen för att
kunna åtgärda och gå åt narkotikabrottsligheten ef-
fektivt och på bred front.
</anforandetext>
<intressent_id>0933523418809</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>203577</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0969/#anf86</protokoll_url_www>
</anforande>
