<anforande>
<dok_hangar_id>2348857</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0969</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:69 Onsdagen den 18 februari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>69</dok_nummer>
<dok_datum>1998-02-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ändringar i djurskyddslagen, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>48CAE863-74CB-4713-9D07-115E926F789E</anforande_id>
<anforande_nummer>24</anforande_nummer>
<talare>ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Gudrun Lindvall ställde ett antal frå-
gor till mig. Först vill jag klargöra att jag självfallet
också tror att djur känner smärta. Men vad jag ville
utveckla i mitt anförande var frågan om hur mycket
djuren känner och när man kan säga att det är fråga
om ett obegränsat lidande och en obegränsad smärta.
Helt klart känner djur smärta. Det vill jag verkligen
slå fast.
Sedan är det viktigt att framöver ta fram fler alter-
nativa metoder. Om det finns alternativa metoder är
det självklart att forskarna skall använda dem.
När det gäller detta med CFN och att de djurför-
söksetiska nämnderna fungerar så olika ligger det i
utredningens direktiv att se över hur CFN och de
djurförsöksetiska nämnderna fungerar. Jag tycker att
vi får återkomma till just den frågan när utredningen
har lagt fram sitt förslag och regeringen har kommit
med en proposition i frågan.
</anforandetext>
<intressent_id>0960030082916</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>203515</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0969/#anf24</protokoll_url_www>
</anforande>
