2348857 GL0969 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:69 Onsdagen den 18 februari 1997/98 69 1998-02-18 00:00:00 Egenskapskrav på byggnader B3582130-EBD0-47AA-AC4D-967EA5C38734 202 OWE HELLBERG (v) v Fru talman! Visionen om ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle börjar nu omsättas i verkligheten på olika sätt. Medel avsätts i en ekologisk omställnings- fond för kommunerna - kretsloppsmiljarden, Öster- sjömiljarden m.m. Allt detta är bra men måste tydlig- göras genom lagstiftning för att staka ut riktningen för de åtgärder som fortsatta medel skall användas till. I fyra reservationer till detta betänkande redovisar Vänsterpartiet viktiga krav för att omställningen till det ekologiskt och socialt hållbara samhället på sikt skall kunna förverkligas. Kraven är inte nya, men har av en riksdagsmajoritet avvisats i andra sammanhang. Det är bara att beklaga detta och hoppas på en föränd- rad syn på frågorna hos den riksdagsmajoritet som nu råder eller hos den nya som kommer att gälla i höst efter valet. Att funktionshindrade ges möjligheter att ta sig fram obehindrat i den byggda miljön är en rättighet enligt den konvention som Sverige har skrivit under och drivit fram i FN. När det sedan gäller genomfö- randet i Sverige har det hela gått i stå. Ett färdigt lagförslag om att enkelt åtgärdade hinder skall vara undanröjda till år 2005 har lagts i byrålådan och er- sätts med utredning på utredning och fina skrivningar om att kommunerna bör genomföra tillgänglighets- program och att de med hjälp av olika skrifter nog skall bli så upplysta att de förstår att de måste göra något. Tyvärr blir det mesta bara förhoppningar, Rune Evensson. Det blir ju inte bättre av att Rune Evensson i debatten senast sade att kommunerna är skyldiga att upprätta tillgänglighetsprogram. När en företrädare för utskottsmajoriteten inte förstår sina egna skriv- ningar är det naturligtvis ett problem, eller också bluffar han för att det skall låta kraftfullt och handfast. Sanningen är ju en helt annan. I Handikappom- budsmannens rapport till regeringen för 1997, som jag fick i min hand i dag, kan man läsa följande: Det finns stora brister i offentliga lokalers och allmänna platsers tillgänglighet. Drygt hälften av kommunerna saknar handikappolitiskt program, och allt tyder på att det finns många kommuner som inte arbetar med detta. Dessa kommuner behöver en tydlig signal från statsmakterna om att tillgängligheten är ett prioriterat område. Att då ge Boverket ytterligare utrednings- uppdrag är inte en sådan tydlig signal. Handikappom- budsmannen föreslår att regeringen gör ett tillägg till plan- och bygglagen: att enkelt avhjälpta hinder mot tillgänglighet skall vara undanröjda till år 2005, att statliga myndigheters regleringsbrev bör innehålla krav på att myndighetslokaler skall vara tillgängliga inom en snar framtid, att tekniska högskolor uppma- nas att i sina läroplaner lyfta fram kraven på handi- kappkunskap om hur byggnader och den yttre miljön bör utformas för att vara tillgängliga för alla, inte minst med tanke på de ändringar som skett inom bygglagstiftningen med ett utökat ansvar för byggher- ren, kvalitetsansvariga och sakkunniga. Detta är tydliga och raka besked. Rune Evenssons svar är som vanligt luddiga. Frågan om miljö- och kvalitetsmärkning av bostä- der är naturligtvis också ett led i utvecklingen mot ett samhälle i ekologiskt hållbar utveckling. Även här pågår en massa utredningsuppdrag, och det är väl bra. Men de förändras och kompletteras hela tiden, så att tiden för ett genomförande ständigt skjuts framåt. Det är dags att bestämma sig för när en lag om miljö- och kvalitetsmärkning skall börja gälla. Den kan inte ses som en slutprodukt utan kommer naturligtvis att för- ändras och förbättras över tiden. Det viktiga är nu att frågan fokuseras och att märkningen kommer i gång. Det pågår ju redan försök på frivillig väg. Inom ramen för den ekologiska omställningsfon- den kommer en rad ombyggnationsprojekt att ske utifrån synen att de skall vara ekologiskt hållbara. Därför hade det varit bra om det hade funnits en lag- stiftning som klargjorde hur detta skall gå till. BVL, lagen om tekniska egenskapskrav, 2 § bör komplette- ras så att den omfattar krav på en ekologisk krets- loppstillämpning i sin helhet. Boverket bör ges i upp- drag att utarbeta tillämpningsföreskrifter utifrån den kompletterade lagtexten. Målet bör vara att de kan tillämpas inom de närmaste fem åren. Ekologisk omställning utan definitioner av vad som menas med ekologisk kretsloppstillämpning och hur man skall ställa om till ekologiskt och socialt hållbara boendemiljöer blir naturligtvis bara vackra ord utan krav på innehåll. En ganska diffus hållning till begreppen ger risk för en felaktig användning av investerade medel. Sätt fart på den här processen! Man kan naturligtvis inte få fram helt färdiga eller fulländade produkter, men det ger ändå en bra platt- form att utgå ifrån. Det är ju t.ex. så man måste se på lagstiftningen om den nya miljöbalken. Till sist, fru talman, några ord om den nya byggpro- cessen med ett utökat ansvar för byggherren. I vår tidigare debatt i kammaren i frågan citerade jag några deltagare på ett seminarium om byggprocessen, an- ordnat av Sveriges Arkitekters Riksförbund. Det var inte bara kritiska röster från arkitekter utan också från stora entreprenörer som framfördes - delvis med litet olika utgångspunkter. Boverkets utvärderingar av frågan förstärker den- na bild. Många kommunala handläggare anser att projekteringssamråd är önskvärda åtminstone i större ärenden. Boverket påpekar att frivilliga s.k. församråd ibland initieras av byggherren. Vidare konstaterar man att obligatoriska s.k. församråd knappast är möj- liga att genomföra inom nuvarande lagstiftningsram. Boverkets förslag blir då att kvalitetssäkring och kontroll av projekteringen skall tas upp till behandling under byggsamrådet - även om projekteringen är genomförd. Det är en märklig slutsats, eftersom den innebär att projekteringen först skall avslutas, och sedan skall man riva upp den om det visar sig att den innehåller fel och brister. Det skall också väldigt mycket till innan en byggnadsnämnd stoppar en pro- jektering och därmed riskerar en försening av bygg- starten. Det kostar naturligtvis pengar. Den rätta vägen är naturligtvis att redan i början av projekteringsfasen se till att frågor om tillgänglig- het, materialanvändning och tekniska lösningar blir beaktade på rätt sätt. Det måste alla tjäna på. Det gäller både byggherren, som annars riskerar förse- ningar i byggprojektet, och samhället, som får en byggnation som motsvarar de krav som går att ställa och slipper förändringar av redan genomförda projekt till onödiga kostnader. Att inte tillmötesgå Vänster- partiets krav i denna fråga är oförsvarbart. Med detta, fru talman, yrkar jag, för att vinna tid åt kammaren, endast bifall till reservationerna 2 och 6. Men jag står naturligtvis bakom alla mina reservationer. 0111536149811 N 2010-01-01 00:00:00 203693 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0969/#anf202