2348857 GL0969 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:69 Onsdagen den 18 februari 1997/98 69 1998-02-18 00:00:00 Vissa arbetsrättsliga frågor 20FCCE3B-F494-4944-A4AC-DEDF83C2383B 181 STEN TOLGFORS (m) m Fru talman! Den svenska arbetsmarknaden är en av världens mest reglerade. Den är också ett av de områden där Sverige i jämförelse med andra länder halkar efter vad gäller internationell konkurrenskraft. I en tid när det för att länder skall vara konkurrens- kraftiga krävs att det finns flexibilitet i arbetstider, i anställningsförhållanden och rörlighet mellan arbeten är detta förödande. Den nuvarande arbetsrätten kostar Sverige jobb och företag, inte minst genom att verk- samheten görs krånglig för småföretagare. Det är i all synnerhet för dessa det gäller. De kan inte avsätta särskilda resurser för att hante- ra arbetsrättsliga frågor. De små företagen är också mer beroende än storföretagen av att alla medarbetare verkligen fungerar i sina roller. Deras framtid kan vara beroende av detta. Alla onödiga regleringar som hindrar växtkraften i näringslivet måste avskaffas för att arbetslösheten på allvar skall kunna minskas. Arbetsmarknaden är på flera sätt i obalans i dag. Framför allt kläms småföre- tagen åt av regler som anpassats efter de stora kollek- tiven i industrisamhällets förutsättningar. Men arbetsmarknaden styrs inte av andra grund- läggande förutsättningar än övriga marknader. Gör man en resurs dyr eller svåråtkomlig genom omfat- tande regleringar, så kommer efterfrågan på denna resurs att minska. Det ger arbetslöshet. Tyvärr inser inte regeringen det här, eller också förmår man inte att utmana facket, som har andra intressen. Det är be- klagligt - inte minst för de arbetslösa. Företag som av olika skäl inte vill teckna kollekti- vavtal eller hängavtal, kan av facket försättas i block- ad. Men tecknande av avtal skall bygga på en dubbel frivillighet; att båda parter är villiga att acceptera avtalet. Facket skall inte ha rätten att tvinga företrä- desvis små företag att skriva under avtal som man bedömer står i strid med företagets intressen. Blocka- drätten har förändrats tidigare, under den borgerliga regeringen, och återställts av Socialdemokraterna. Men blockadrätten är en ensidig stridsåtgärd som ger facket en orimligt stor makt vid förhandlingar med småföretag. Företagarna har givit exempel på hur en ensamfö- retagare kan hotas med att försättas i blockad om han saknar kollektivavtal. Han har inga anställda, men facket hävdar att han kanske kommer att få det i framtiden. Därför måste man ha kollektivavtal ändå. Det finns också exempel där företagare med kollekti- vavtal får detta uppsagt av facket och hotas med blockad om man inte accepterar ett nytt avtal som den här gången innehåller avgifter till facket. I Örebro hotas just nu ett taxiföretag. Det har satts i blockad av facket eftersom det inte vill teckna kol- lektivavtal. Detta sker enligt tidningsuppgifter trots att det inte har någon anställd som är medlem i facket. De få fackmedlemmar som fanns har gått ur i sam- band med, och kanske på grund av, blockaden. Detta sker trots att de anställda väljer att arbeta vidare under blockad och trots att företagets garantilön är 2 200 kr högre än den som gäller enligt kollektivavtal. Det sker trots att företagets chaufförer får en högre andel av den summa de kör in än vad kollektivavtalet stadgar och trots att vare sig företag eller anställda önskar kollektivavtal eller facklig inblandning. På sikt kan det här företaget hotas av blockaden. Vad vinner någon på att chaufförer i tider av tvåsiffrig arbetslöshet förlorar sina jobb? Det är en ren maktfrå- ga från fackets sida. Jag har en fråga till Sten Östlund, som tidigare ta- lade om att förändringar måste ske på grundval av det allmänna rättsmedvetandet. Tror Sten Östlund att det ligger i linje med detta allmänna rättsmedvetande att facket driver på så att människor försätts i arbetslös- het? Är det ett sätt för facket att hantera arbetsrätten med det ansvar och omdöme som Sten Östlund talade om? Ett annat exempel på obalanser på arbetsmarkna- den är rätten till sympatistrejker. Det är orimligt att fackföreningar som inte är direkt berörda av en kon- flikt skall kunna vidta stridsåtgärder mot ett enskilt företag. Dessa stridsåtgärder är i dag tillåtna om de inte strider mot avtalsbunden fredsplikt. Ett antal andra undantag begränsar det här generella tillståndet. Men det är primärkonflikten som är styrande. Är konflikten på ett visst företag olovlig, blir sympatiåt- gärd också olovlig. I dag finns fyra undantag i 41 §. Med undantag för dessa är sympatiåtgärder tillåtna. Det finns alltså inte något uttryckligt tillstånd för sympatiåtgärder. De följer av att det som inte är för- bjudet är tillåtet. Men möjligheten till sympatistrejker bör tas bort i avvaktan på en helt ny arbetsrätt genom att lagen ändras. Fru talman! I stället för detaljerade regleringar av anställningsförhållanden i svenska företag bör möjlig- het till civilrättsliga avtal mellan arbetsgivare och medarbetare införas. Det var vad Kent Olsson sade tidigare. I avtalen måste man själv så långt det är möjligt kunna bestämma över arbetstidens längd, schemaläggning, övertid och ekonomiska villkor. Visionen är att gå mot ett system där lagstiftningen på arbetsmarknadsområdet är till för att ge ett gott grundläggande skydd för alla som komplement till de enskilda avtalen. I det här grundläggande skyddet skulle det t.ex. kunna ingå minimikrav för arbetstagarnas hälsa och säkerhet. Men vid sidan av detta skulle avtalen kunna utformas fritt. Lagen skall inte stå på facket sida mot företag och medarbetare utan på de anställdas sida, på människornas sida. Den skall ge dem skydd och goda möjligheter för jobb i framtiden. Det finns en skillnad mellan fackets intresse och medarbetarnas intresse. Det visar exemplet med taxiföretaget i Örebro. Det är också bakgrunden till min motion, A230, som behand- las i det här betänkandet. Arbetsmarknaden ser annorlunda ut i dag än när nuvarande lagar tillkom. Vi ser starkare medarbetare vilkas kunnande och engagemang är företagens vikti- gaste konkurrensmedel. Det är inte i första hand stri- den utan samarbetet som avgör Sveriges långsiktiga konkurrenskraft - och även företagens konkurrens- kraft. Det är nödvändigt att vi moderniserar arbetsrätten för att göra Sverige starkt igen. Den nuvarande arbets- rätten kostar jobb och företag. Vi ser att den arbetsrätt som är designad, konstruerad, för stora verkstadsin- dustriföretag på 60- och 70-talen inte fungerar för tjänste- och kunskapsföretag i dag. Vi måste moderni- sera den för att få fler jobb. Den som avvisar moder- niseringen säger också att arbetslösheten kommer att fortsätta att vara högre än vad den skulle behöva vara. 0864542495614 N 2010-01-01 00:00:00 203672 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0969/#anf181