2348857 GL0969 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:69 Onsdagen den 18 februari 1997/98 69 1998-02-18 00:00:00 Vissa arbetsrättsliga frågor 63129253-6312-4BA9-B698-DC554F67131D 160 KENT OLSSON (m) m Fru talman! Jag skall börja med att yrka bifall till reservation 1. Vi står givetvis bakom även de övriga moderata reservationerna. I detta betänkande behandlas vissa arbetsrättsliga frågor. Givetvis avstyrker majoriteten alla förslag till förändringar av arbetsrätten. Man kan fråga sig var- för. Ser inte majoriteten Sveriges problem av i dag, eller vill den inte se problemen? Vi har en arbetslös- het som drabbar flera hundra tusen familjer i Sverige i dag. Vi har inte haft så få i arbete sedan 1974, och ändå är majoriteten inte beredd att göra någonting. De flesta experter är i dag överens om att sänkta skatter och förändrade arbetsrättsregler ger fler jobb. Låt mig läsa upp vad länsstyrelsen i Gävle skriver till Inrikesdepartementet den 2 februari i år. Med utgångspunkt i verksamhetens snabba för- ändringstakt, personalens ålderssammansättning och bristande flexibilitet i arbetsrätten bedömer länsstyrel- sen att det långsiktigt kan finnas svårigheter att upp- rätthålla den kompetens som krävs. Detta är alltså ett yttrande från en länsstyrelse som anser att det finns en bristande flexibilitet i arbetsrät- ten. Detta är alltså anmärkningsvärt. Många småföretagare avstår i dag från att nyan- ställa på grund av att det är krångligt. Är det av rädsla för facket, Sten Östlund, som ni inte ens vågar utreda arbetsrätten och än mindre ändra den? Är det inför valrörelsen viktigare att LO och Socialdemokraterna är överens än att de arbetslösa får jobb? Är det verk- ligen så att valrörelsen och LO:s bidrag till Socialde- mokraterna är viktigare än att människor kommer i arbete, eller har Socialdemokraterna tillgång till ex- perter som vi övriga i kammaren inte känner till och som påstår att en förändring av arbetsrätten inte be- hövs för att massarbetslösheten skall försvinna? Det vore i så fall intressant att höra detta av Sten Östlund. Låt mig dock säga att jag betvivlar att det finns några sådana experter. Den socialdemokratiska synen på arbetsrätten och på arbetsrättsliga frågor är förlegad i dagens nya sam- hälle och är en katastrof för de arbetslösa. Varför kan en labourregering i England och en socialdemokratisk regering i Danmark ha betydligt mer flexibla regler och vara mer flexibel i sin syn på arbetsrätten än den svenska regeringen? Det kanske beror på att de ser att det ger fler jobb. Min rekommendation till Socialde- mokraterna är: Åk över till era kolleger i Danmark och Storbritannien och lär av dem. Låt mig därefter gå över till fackets rätt till block- ad av enskilda företag. Det finns åtskilliga exempel på facklig blockad av företag under de senaste åren, blockad av företag där ingen är medlem i facket och av företag som betalar högre löner än avtalet anger. Dessa företag sätts i blockad. Ägaren riskerar ruin, anställda blir arbetslösa, och företaget får säga nej till order. Varför respekterar inte facket och Socialdemo- kraterna den enskilde individens åsikt? Han skall väl själv, liksom arbetsgivaren, kunna välja om han vill ha kollektivavtal? Kan Sten Östlund ge mig svar på dessa frågor med anledning av fackets rätt till blockad som Socialdemokraterna försvarar? Är det rätt att försätta företag med en anställd som inte vill vara med i facket i blockad? Jag upprepar frågan. Är det rätt att försätta företag med en anställd som inte vill vara med i facket i blockad? Anser Sten Östlund att det är rik- tigt att människor skall bli arbetslösa och att företag eventuellt skall läggas ned på grund av blockad av företag? Jag skall därefter gå över till frågan om sympatiåt- gärder. Från moderat sida anser vi att det är orimligt att fackföreningar som inte är direkt berörda av en konflikt skall kunna vidta stridsåtgärder mot enskilda företag. Vi är förvånade över att inte också Socialde- mokraterna är beredda att se över denna fråga med hänsyn till de verkningar som den kan ha på den svenska arbetsmarknaden. Ett annat exempel gäller sjöfarten. Det borde vara möjligt att ta bort ILO-regeln, som helt enkelt innebär att stuverimonopolet är kvar. Hur ser Sten Östlund på detta med att vi kan ha kvar ett monopol på det här området utan att det över huvud taget görs något åt detta? Det här är bara några exempel på att regeringen och majoriteten, tycker jag, ställer sig på fackets sida gentemot den enskilde individen. Den enskilde indi- videns rättigheter i dagens arbetsliv är små, medan fackets rättigheter är desto större. För oss moderater är det en självklarhet att stå på den enskilde indivi- dens sida. Tyvärr väljer Socialdemokraterna i alla sammanhang att stå på kollektivets sida utan att bry sig om den enskilde individen. Sammanfattningsvis kan det konstateras att den socialdemokratiska arbetsrättspolitiken leder till färre jobb, till att Sverige jämfört med andra OECD-länder ytterligare halkar efter på välfärdsområdet, till att vi blir fattigare och till att vi får fler socialbidragstagare. Däremot har vi kvar ett mäktigt fack. Tack! 046703152205 N 2010-01-01 00:00:00 203651 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0969/#anf160