<anforande>
<dok_hangar_id>2348857</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0969</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:69 Onsdagen den 18 februari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>69</dok_nummer>
<dok_datum>1998-02-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Musikfrågor, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>553E3993-6CC7-4C95-A6E8-0A7073710A6B</anforande_id>
<anforande_nummer>147</anforande_nummer>
<talare>EWA LARSSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Eftersom flera orkestrar redan har
lagts ned var min fråga till Anders Nilsson: Var går
gränsen för en balanserad utveckling för Anders Nils-
son? Vad är det som är bedrövligt? Är det tre orkest-
rar, fem orkestrar eller tio orkestrar?
</anforandetext>
<intressent_id>07776758016</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>203638</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0969/#anf147</protokoll_url_www>
</anforande>
