<anforande>
<dok_hangar_id>2348857</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0969</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:69 Onsdagen den 18 februari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>69</dok_nummer>
<dok_datum>1998-02-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ändringar i djurskyddslagen, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D7B9C418-D8D5-4B10-891E-3F9EC70F7E6D</anforande_id>
<anforande_nummer>12</anforande_nummer>
<talare>MAGGI MIKAELSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är precis det som står i betän-
kandet, så det här blir en strid om påvens skägg. Det
som reservationen handlar om är att detta skall mani-
festeras i ett tillkännagivande.
Jag delar mycket av den oro som Dan Ericsson ger
uttryck för och som handlar om jordbruket och bön-
derna i skogs- och mellanbygder, där det är en be-
svärlig situation. Men det hjälper inte att man gör ett
tillkännagivande i det här fallet.
Jag tycker inte heller att vi skall använda riks-
dagsbeslut som signaler, inte heller i det här fallet
med båspallarnas storlek. Man skall inte använda
riksdagsbesluten på det sättet, när det står i betänkan-
det att det är sunt förnuft som skall få råda. Jag vet
inte huruvida det sunda förnuftet är likartat över Sve-
rige när det gäller tillsynen, men det hjälper inte med
ett tillkännagivande.
</anforandetext>
<intressent_id>0658094895604</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>203503</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0969/#anf12</protokoll_url_www>
</anforande>
