<anforande>
<dok_hangar_id>2348856</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0968</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:68 Tisdagen den 17 februari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>68</dok_nummer>
<dok_datum>1998-02-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1997/98:158 om den kommunala näringsverksamheten</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>F26D7A23-18C6-4A0D-92D8-02FD24271D0F</anforande_id>
<anforande_nummer>46</anforande_nummer>
<talare>Inrikesminister JÖRGEN ANDERSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det kanske ändå finns anledning att
väldigt kort uppehålla sig vid det historiska skälet till
framväxten av de kommunala affärsverksamheterna,
oavsett om det skedde i bolagsform eller i förvalt-
ningsform. De växte ju fram därför att ingen annan
var intresserad av verksamheten.
Efter andra världskrigets slut var ingen intresserad
av att bygga bostäder i vårt land. Hade de allmännyt-
tiga bostadsföretagen inte bildats - hade bostadsko-
operationen inte funnits - hade det inte byggts några
bostäder för det breda folklagret.
Det fanns inte heller något stort intresse för att ta
ansvar för energin. Intresset var minimalt för att ta
ansvar för gator, vatten och avlopp. Därför bildade
kommunerna organisationer just för detta. Det är väl
därför man anser att dessa verksamheter faller inom
normal kommunal verksamhet.
Jag tycker att det finns anledning att blicka till-
baks litet grand och se varför dessa verksamheter
växte fram.
Som Mikael Odenberg med all säkerhet känner till
lyder kommunala bolag under samma offentlighets-
princip som verksamheter som bedrivs i förvaltnings-
form. Det är samma insyn.
Jag tycker inte att man skall negligera det råd som
regeringen nu har föreslagit skall inrättas. Det skall
bestå av medlemmar dels från den offentliga sektorn,
dels från den privata sektorn. De får tillfälle att penet-
rera och analysera de rapporter som kommer utifrån
landet - särskilt från den privata sidan - om att kom-
munerna snedvrider konkurrensen. Fram med de
rapporterna på bordet! Låt rådet ta dem till sig, disku-
tera dem och analysera dem.
Det finns också anledning att säga att de kommu-
nala bolagen endast ökade med 4 % mellan 1990 och
1995. Det är inte någon förfärligt snabb ökningstakt.
Så vill jag gå in på frågan om de kommunala bo-
stadsbolagen.
De kommunala bostadsbolagen förvaltar omkring
900 000 lägenheter i vårt land. Det är minoriteten av
de kommunala bostadsbolagen - oftast de som förval-
tar 1 500 lägenheter eller färre - som har ekonomiska
bekymmer. Precis som Mikael Odenberg sade är
majoriteten av de kommunala bolagen faktiskt friska
och sunda.
Bengt A W Johansson - den statliga utredaren -
har kommit fram till att detta omfattar ungefär 5 mil-
jarder. Det skall jämföras med vad fastighetskrisen på
den privata sidan i slutet på 80-talet har kostat skatte-
betalarna. Ingen har ännu slutnotan. Det har talats om
allt mellan 50 och 70 miljarder. Det var de förluster
som de professionella fastighetsförvaltarna åsamkade
de svenska skattebetalarna. I det perspektivet är de
kommunala bolagen inte så förfärligt dåliga.
Jag tycker att man måste kunna se på den kommu-
nala bostadsbolagen på ett helt annat sätt. Det finns en
annan uppgift för dem. Det finns en långsiktighet.
Deras uppgift är framför allt att se till att medborgar-
na i kommunerna kan känna trygghet i sitt boende.
Det är en av de kommunala bolagens viktigaste upp-
gifter.
</anforandetext>
<intressent_id>0805783144803</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>203478</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0968/#anf46</protokoll_url_www>
</anforande>
