2348856 GL0968 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:68 Tisdagen den 17 februari 1997/98 68 1998-02-17 00:00:00 Svar på interpellation 1997/98:123 om den regionala utvecklingen interpellationsdebatt 23276F94-0F4C-4547-AB05-C0959C75C196 24 Inrikesminister JÖRGEN ANDERSSON (s) s Fru talman! Rolf Kenneryd har frågat mig vad jag ämnar vidta för åtgärder för att minska den regionala omfördelning som nu pågår. Vidare frågar Rolf Ken- neryd vilka åtgärder som jag i så fall avser att vidta beträffande skatteutjämningssystemet för kommuner och landsting. Bakgrunden till interpellationen är den befolk- ningsminskning som sedan flera år sker i många kommuner. Befolkningsminskningen sker både ge- nom låga födelsetal och genom en omfattande om- flyttning framför allt till storstadsregionerna från övriga delar av Sverige. Utvecklingen är oroande eftersom den dels kan vara ett uttryck för att de all- männa tillväxtförutsättningarna utanför storstadsregi- onerna avviker negativt, dels riskerar att i övrigt suc- cessivt försämra förutsättningarna både ekonomiskt och på andra sätt för de regioner som avfolkas och för människorna som bor där. Utvecklingen skapar också problem på specifika områden. När människor flyttar riskerar bl.a. ett överskott på bostäder att uppstå, vilket kan bli kännbart inte minst för de allmännyttiga bostadsföretag som har en stor andel av bostadsbe- ståndet på många orter. En annan effekt är att de kommunala skatte- och bidragsinkomsterna minskar, vilket ställer ytterligare krav på anpassning av kostna- derna för den kommunala verksamheten. Regeringen är medveten om denna utveckling och förbereder också olika förslag till åtgärder. I Rege- ringskansliet förbereds för närvarande ett förslag till förändrad inriktning av regionalpolitiken. Även Bo- stadspolitiska utredningens förslag bereds, och rege- ringen planerar att lägga fram en proposition inom kort. Med detta anser jag mig i huvudsak ha besvarat Rolf Kenneryds första fråga. Rolf Kenneryds andra fråga gäller vilka åtgärder jag avser att vidta beträffande skatteutjämningssyste- met för kommuner och landsting. Utjämningssystemet är ett av de absolut viktigaste instrumenten som staten har till sitt förfogande för att omfördela resurser mellan olika delar av landet, från regioner med goda förutsättningar i olika avseenden till sådana med sämre förutsättningar. Tillsammans med de generella statsbidragen syftar utjämningssys- temet till att garantera alla kommuner och landsting likvärdiga ekonomiska förutsättningar oavsett struktu- rella förhållanden. Inkomstutjämningen är en garanti för att alla kommuner får del av tillväxt och ökade inkomster i landet och utjämnar till mycket stor del skillnader mellan kommunernas skatteunderlag. Detta är av särskild betydelse för kommuner med lågt eget skatteunderlag, t.ex. glesbygdskommuner. Kost- nadsutjämningen skall ge alla kommuner samma förutsättningar att erbjuda likvärdig kommunal verk- samhet oavsett strukturella förhållanden. Genom inkomst- och kostnadsutjämningssystemen tillförs t.ex. glesbygdskommuner och landsbygdskommuner sammanlagt knappt 4 miljarder kronor. Dagens utjämningssystem infördes år 1996, och det hade föregåtts av ett omfattande utredningsarbete under lång tid. Det fanns en mycket bred politisk enighet kring systemets grundläggande principer. Vid riksdagsbehandlingen av frågan rådde det enighet mellan Socialdemokraterna och Centern både om systemets principer och utformning och om konstruk- tionen av införandereglerna. Det fanns också en enig- het mellan dessa båda partier om att tillsätta en ut- redning med uppgift att följa och utvärdera systemet. I kostnadsutjämningssystemet finns en särskild del som syftar till att kompensera kommuner med be- folkningsminskning. År 1998 är det totalt 61 kommuner som får del av denna kompensation, som sammantaget uppgår till 247 miljoner kronor. Det främsta argumentet för denna kompensation är att de kommunala kostnaderna är svåra att anpassa i samma takt som befolkningsminskningen och att kostnaderna per invånare i kommunen således van- ligtvis ökar på kort sikt. Samtidigt kan kommuner med en ökande befolkning hävda att också detta är förknippat med ökade kostnader genom krav på en utbyggnad av den kommunala verksamheten, något som inte kompenseras i nuvarande system. Eftersom utjämningssystemet till sin konstruktion är ett nollsummespel för kommunerna respektive landstingen måste merkostnader till följd av befolk- ningsomflyttningar liksom totala befolkningsökningar klaras inom systemets ram. En avvägning måste där- vid göras mellan kompensationens nivå och kostna- derna för övriga kommuner och landsting som måste avstå medel för att finansiera kompensationen. Rolf Kenneryd pekar på det anslag för bidrag för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting som infördes i och med utjämningssystemet och menar bl.a. att det stora antalet ansökningar om att få ta del av dessa medel tyder på betydande brister i utjäm- ningssystemet. Rolf Kenneryd hävdar också att flerta- let av de kommuner som har sökt är avfolknings- kommuner. Av de 51 kommuner som inkommit med ansök- ningar till regeringen sedan år 1997 är det ca 34 kommuner som har haft en befolkningsminskning under de senaste åren. Jag vill slutligen säga något om den parlamenta- riska kommitté som har till uppgift att följa, utvärdera och utveckla utjämningssystemet. Kommittén har nu arbetat i drygt två år och har under denna tid gjort omfattande analyser av de olika delarna i systemet och av systemets utfall. Även modellen för befolk- ningsminskning har blivit föremål för en ingående analys. Kommittén skall lägga sitt samlade förslag till förändringar av systemet under senhösten 1998. Re- geringens avsikt är att förslag sedan skall presenteras för riksdagen i sådan tid att förändringar kan träda i kraft år 2000. Det finns säkert skäl att till dess särskilt studera effekterna av befolkningsminskningen för de mest utsatta kommunerna. Som svar på Rolf Kenneryds andra fråga vill jag säga att jag inte avser att aktualisera förslag om för- ändringar i utjämningssystemet innan den parlamen- tariska kommittén har slutfört sitt arbete. Jag anser att det vore direkt fel att föregripa kommitténs arbete. Till detta kommer att utjämningssystemet ändå måste ses som en helhet. De avvägningar som måste göras när systemet skall bli föremål för förändringar måste ske samlat för att resultatet skall bli rimligt och accep- tabelt för hela landet. 0805783144803 N 2010-01-01 00:00:00 203456 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0968/#anf24