2348855 GL0967 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:67 Fredagen den 13 februari 1997/98 67 1998-02-13 00:00:00 Svar på interpellation 1997/98:131 om ung- domar i gles- och landsbygd interpellationsdebatt 5D270AD1-58DB-4660-9BE6-3480CE15A442 14 Näringsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s) s Fru talman! Det är bra att vi är överens om hög- skolesatsningen. Men det är också viktigt att Marie Wilén och jag beskriver konsekvenserna av det. När vi bygger ut högskolor och universitet får vi en be- folkningsomflyttning av ungdomar till våra regionala och nationella centrum. Det är där utbildningen finns. Med den teknik vi i dag använder måste man åka till de orterna. Det är faktiskt en ganska stor omflyttning som vi på det sättet åstadkommer och som vi tycker långsiktigt är bra. Det är denna stora ut- och omflytt- ning som vi just nu mäter. Den andra frågan som jag ändå vill lyfta fram är mer principiell. Jag är inte säker på att jag och Marie Wilén är osams om detta, men det är viktigt att kom- ma ihåg det. Sverige och Norge är de två länder i världen som har den jämnaste fördelningen av arbeten över landet. Det finns inga andra länder som kommer i närheten av oss. Varför är det på det sättet? Förklaringen är främst att vård, omsorg och utbildning fördelas efter behov och inte efter inkomst. I den rikaste kommunen i Sverige, där de rikaste människorna bor, är medelin- komsten mer är dubbelt så hög som i den kommun där de fattigaste människorna bor i Sverige. Om vi inte hade ett solidariskt och stort välfärdssamhälle skulle det vara mycket, mycket större skillnader i syssel- sättning över landet. Den enskilt viktigaste frågan för att klara en jämn fördelning av sysselsättning över landet är alltså ett starkt välfärdssamhälle. Det är här konflikten finns mellan de två stora politiska partierna i Sverige - mellan oss och modera- terna. Det är väldigt viktigt att få tala om detta för Centern, där man ibland har varit litet osäker på vilket av de här partierna som bäst företräder landsbygdens intressen. Välfärdssamhället storlek är direkt avgö- rande för hur man lyckas fördela resurser. Detta var alltså den ena frågan. Den andra är hur vi sprider utbildningen. Hur vill vi sprida utbildning i landet? När vi nu har gått från sex universitet till drygt 30 högskolor ser jag framför mig att nästa stora steg blir att med hjälp av den mo- derna informationstekniken göra det möjligt att utbil- da sig i vilket samhälle som helst. För närvarande bedrivs sådan här mycket spännande utbildning i tre glesbygdskommuner, nämligen Storuman, Jokkmokk och Pajala. Den är kopplad till våra stora universitet, och det blir möjligt att med modern teknik också avlägga en civilingenjörsexamen. Detta är oerhört spännande! Också här är kontrasterna tydliga mellan oss och moderaterna. Moderaterna ogillar en decentralisering av utbildning och forskning, och vill ha en koncentra- tion. Den tredje frågan är infrastrukturen. Om markna- den styr utbyggnaden av infrastrukturen kommer det t.ex. naturligtvis inte att finnas något telekommunika- tionsnät i hela landet. Norge är ett framgångsrikt land, som med samhällelig styrning har åstadkommit en väldigt bra fördelning av telekommunikationstekniken över hela landet till låga kostnader. Men det har skett via politiska beslut. Också här är konflikten tydlig. När det gäller kvinnorna och de tre frågorna om resurscentrum tycker jag att vi skall behålla resur- scentrumen. Jag kan i dag inte svara på om vi skall investera mer - det bereder vi just nu inför proposi- tionen. Jag tycker att det är viktigt att det nationella resurscentrumet finns kvar. Däremot är jag tveksam till om vi skall bilda ytterligare en fristående myndig- het. Vi har faktiskt rätt många sådana, och jag är därför litet tveksam. 0959236354417 N 2010-01-01 00:00:00 203421 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0967/#anf14