2348854 GL0966 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:66 Torsdagen den 12 februari 1997/98 66 1998-02-12 00:00:00 Svar på interpellation 1997/98:124 om den regionala utvecklingen interpellationsdebatt CAE2AA63-80FF-4DF8-B3CD-C1F12D463945 147 Näringsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s) s Herr talman! Per-Ola Eriksson har, mot bakgrund av bl.a. de senaste årens befolkningsutveckling, frågat mig: 1. vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att åstadkomma en politik för en positiv ut- veckling i de mindre orterna och förhindra fortsatt koncentration till storstadsområdena, 2. om jag vill medverka till en tydlig och konkret målformulering för den regionala utvecklingen, 3. om jag avser att medverka till att beslut inom regeringen bedöms utifrån den effekt de kan få för den regionala utvecklingen, och 4. om jag är beredd att medverka till att statliga verk och myndigheter får ett tydligt ansvar för en posi- tiv regional utveckling. Låt mig först säga att jag och regeringen delar den oro för den regionala utvecklingen som Per-Ola Eriksson gett uttryck för. En fortsatt kraftig befolk- ningsminskning, inte bara i gles- och landsbygd och mindre orter utan på senare tid även i större industri- orter, är till nackdel för hela landet. En fortsatt stark befolkningskoncentration till ett fåtal större orter skapar olika slags problem även i dessa orter. Den faktiska befolkningsutvecklingen är emeller- tid resultatet av förändringar i ett antal olika faktorer. Låt mig därför gå närmare in på de viktigaste av des- sa. Bruttoomflyttningen i landet har under ett antal år legat på en historiskt sett hög nivå. Storstadsområde- na, framför allt Stockholmsregionen, har under de senaste åren haft stora inrikes flyttningsöverskott. Främst de s.k. skogslänen redovisar däremot stora och ökande flyttningsunderskott. Vad som gör att bilden totalt sett för 1997 skiljer sig från tidigare år är dels att Sverige, för första gång- en sedan 1809, hade födelseunderskott, dels att netto- invandringen var mycket låg. Från att under en längre period ha haft ett årligt födelseöverskott i hela landet i storleksordningen 20 000-30 000 personer har vi under förra året således ett födelseunderskott på 3 000 personer. Invandringsöverskottet har tidigare under 1990-talet varit i genomsnitt 25 000 personer. Under 1997 var överskottet däremot endast 6 000 personer. Alla dessa faktorer gör att fler län och kommuner än under tidigare år redovisar en minskad folkmängd. Födelseöverskott eller nettoinvandring överstiger inte i samma utsträckning som tidigare utflyttningen från en rad områden i landet. De senaste årens sanering av statsfinanserna, som ju skett i samarbete med Centerpartiet, har varit nöd- vändig för att långsiktigt rädda välfärdsstaten. Sane- ringen har också kunnat ske under kontrollerade for- mer och därför har samtidigt en mängd åtgärder kun- nat vidtas för att förbättra den regionala utvecklingen. Exempel på viktiga sådana insatser är den fortsatta utbyggnaden av de regionala högskolorna och de stora investeringarna i infrastrukturen. Den nödvändiga saneringen av statsfinanserna har naturligt nog kommit att få större konsekvenser i de regioner där transfereringarna från statsbudgeten har störst betydelse. Dessa regioner är ofta de som redan tidigare har problem från regionalpolitisk synpunkt. Den regionala utjämningspolitiken har dock på senare år fått en betydande förstärkning genom de medel som tillförts genom EG:s strukturfonder. Marknadsekonomin har visat sig vara det effekti- vaste systemet för att skapa ekonomisk tillväxt i sam- hället. I en del avseenden finns det dock skäl för sam- hället att korrigera resultatet t.ex. med den typ av välfärdspolitik som länge bedrivits i Sverige. En internationell jämförelse ger också vid handen att ett land som Sverige, med en utvecklad välfärds- politik har mindre klyftor t.ex. vad avser inkomster och arbetslöshet, inte bara mellan olika människor, utan även mellan olika regioner, än länder där de marknadsekonomiska krafternas påverkan inte balan- serats på detta sätt. Som direkt svar på Per-Ola Erikssons första fråga kan jag i dag säga att regeringen för närvarande är inne i slutskedet av ett arbete med en proposition som bl.a. kommer att innehålla förslag till åtgärder som avser att verka för en bättre regional utjämning mellan olika delar av landet. Jag kan i dag inte gå närmare in på de konkreta åtgärder som regeringen kommer att föreslå. Jag vill dock understryka att den planerade propositionen naturligtvis endast är ett led i regering- ens arbete med den långsiktiga regionala utjämnings- politiken. Denna politik måste föras inom många viktiga samhällssektorer om befolkningsutvecklingen skall kunna vändas. Vad sedan beträffar frågan om att uttala en tydlig och konkret målformulering för den regionala ut- vecklingen, i likhet med vad regeringen gjort för t.ex. arbetslösheten, vill jag säga följande. Regional ut- veckling är ett mångfasetterat begrepp. Riksdagen anslår t.ex. medel för regional utveckling och utjäm- ning till alla delar av landet. Att alla delar av landet utvecklas så väl som möjligt vad avser t.ex. expansion och ökad produktivitet i näringslivet, ökad syssel- sättning för män och kvinnor, befolkningsutveckling etc. är mål för olika politikområden. Härtill kommer uttalade målsättningar för regionalpolitiken om rättvi- sa och valfrihet i arbete och boende så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för människor i olika delar av Sverige. Att formulera ett mål för den regionala utveck- lingen är därför inte så lätt. Regeringen avser dock att i den kommande propositionen ytterligare förtydliga de gällande målen. Jag håller med Per-Ola Eriksson om att alla beslut som fattas av riksdagen och regeringen också bör bedömas utifrån de effekter de får på den regionala utvecklingen. De åtgärder som vidtas med medel från anslagen under utgiftsområde 19 kan endast margi- nellt påverka den regionala utvecklingen. Utveckling- en inom andra samhällsområden ger de grundläggan- de förutsättningarna och är sammantaget mer betydel- sefull i detta sammanhang. Regeringen lämnar bl.a. därför direktiv till samtli- ga relevanta kommittéer och särskilda utredare att redovisa regionalpolitiska effekter av sina förslag. Eftersom det visat sig att de avgivna betänkandena sällan innehåller den grundliga analys som direktiven eftersträvar, avser regeringen att i ökad utsträckning bevaka att förslagen innehåller noggranna kon- sekvensbedömningar. Härigenom bör det bli möjligt att på ett ännu bättre sätt än i dag bedöma de regiona- la konsekvenserna av olika beslut. Vad slutligen beträffar statliga verks och myndig- heters ansvar för en positiv regional utveckling vill jag först nämna att regeringen på senare tid på olika sätt låtit kartlägga och analysera de regionala konsek- venserna av förändringar i den statliga sektorn. Dessa utredningar avser regeringen att följa upp på olika sätt. Regeringen avser således att återkomma även till denna fråga i den kommande propositionen. 0959236354417 N 2010-01-01 00:00:00 203372 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0966/#anf147