2348853 GL0965 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:65 Onsdagen den 11 februari 1997/98 65 1998-02-11 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt 3190691E-827F-4DB1-8196-7A986113BF37 8 Utrikesminister LENA HJELM- WALLÉN (s) s Herr talman! Det är en styrka för en svensk utri- kesminister att efter huvudinläggen i vår utrikesdebatt kunna konstatera att vi på de stora områdena, de hu- vudsakliga områdena, är överens. Jag har fått väldigt många frågor. Jag kan natur- ligtvis inte besvara alla. Det kommer inte tiden att räcka till. Men låt mig, samtidigt som jag konstaterar mycket av denna samstämmighet, börja med att svara på några. Vi är överens om dynamiken vad gäller det nor- diska samarbetet, Östersjö- och Barentssamarbetet. Det är självklart, Ingrid Näslund, att det här också kommer att innefatta barnens situation i våra samar- betsländer. Vi är överens om vikten av goda relationer med Ryssland - inklusive detta att Ryssland skall ha en lagstiftning som stämmer överens med normala religionsfrihetsprinciper enligt europeiska kriterier. Vi är alla överens om att det är viktigt att EU öpp- nar sig för nya medlemmar liksom att FN har mycket stor betydelse. Men FN har också en mängd brister - eller vi medlemsländer stöder inte FN på det sätt som vi borde göra. Det här gäller inte minst i fråga om interna konflikter. Där är det svårt att arbeta i FN och i säkerhetsrådet. Vi har aktivt försökt att få upp frågor som Rwanda, Burundi, Kongo, Sierra Leone och Algeriet i säkerhetsrådet. Det har lyckats ibland men när det gäller Algeriet har det, som ni vet, inte alls gått. Och Sverige kan inte ensamt bestämma om så- dana här frågor. Vi arbetar dock aktivt med att frågor som har karaktär av intern konflikt skall tas upp, ef- tersom nästan alla väpnade konflikter i dag är av just det slaget. Men det går inte att göra som Bodil Francke Ohls- son gjorde här i sitt engagerade inlägg om Algeriet. Jag förstår engagemanget och sympatiserar med det. Men det går inte att tala om ett land som om det inte skulle ha någon regering. Algeriet har faktiskt det. FN, där Algeriet är med, måste samarbeta med Alge- riet. Det finns inget annat sätt att lösa sådana här frågor. OSSE är en viktig organisation, Helena Nilsson. Vi är helt överens om det. Alla är med. Det finns en bredd i samarbetet. OSSE kan också ge impulser till samarbetsområden som inte primärt är OSSE:s. Jag tänker då på ekonomiskt samarbete. Andra organisa- tioner är säkerligen bättre på att ta hand om frågorna, men som impulsgivare kan OSSE vara ett viktigt organ. Frihandel är något som alla tar upp, och det är viktigt. Kuba skall självfallet också vara välkommet när vi har ett seminarium om frihandelsfrågor i Latin- amerika. Det var ju vad Eva Zetterberg frågade om. Vad gäller mänskliga rättigheter har nästan alla tydliggjort hur vi tar avstånd från dödsstraffet. Det tycker jag är en bra manifestation från denna riksdags sida. Vi är också eniga om nödvändigheten av att Iraks massförstörelsevapen elimineras, och att det här na- turligtvis i första hand skall ske genom allt starkare påtryckningar på Saddam Hussein. Samtidigt går det inte att bortse från att FN inte kan förödmjukas hur mycket som helst av en obstinat ledare för ett land. Om alla, och jag understryker verkligen alla, diplo- matiska och politiska metoder för att få Saddam Hus- sein att samarbeta med FN är uttömda, så vet vi att säkerhetsrådet har som sitt absolut yttersta medel att också besluta om att använda militärt våld. Vi kan inte helt utesluta detta, men först skall vi pröva alla fredliga metoder. Synen på EU skiftar ju en hel del i denna kamma- re. Det kan vi höra bl.a. i EMU-debatten. Vi social- demokrater vill inte forcera fram ett beslut om att gå med i EMU. Vi gör det i respekt för inställningen hos det svenska folket. Tydligen har Moderaterna en annan syn när det gäller demokratisk förankring än vad regeringen har. Det är svenska folket som i val eller i folkomröstning som skall ta ställning till denna fråga. Även om vi inte är med från starten vill vi ju att EMU skall bli ett lyckat projekt, eftersom det betyder så mycket för hela EU. Vi kommer att vara med och besluta om sjösättningen av EMU. Därför är det självklart att vi i detta arbete kommer att göra vad vi kan för att bidra till ett framgångsrikt projekt. Eva Zetterberg menar väl inte att vi skall göra vad vi kan för att försvåra för detta projekt, så att det blir miss- lyckat med alla konsekvenser som det skulle få? Göran Lennmarker var på ett dåligt humör när det gäller EU-frågorna. Han är uppenbarligen mycket avundsjuk på svenska framgångar i EU. När vi kom tillbaka och rapporterade om utfallet av Amsterdam- fördraget fick vi gratulationer av alla partier i riksda- gen utom av Moderaterna. Vi prioriterade frågor som har med medborgarnas väl och ve att göra - kampen mot arbetslösheten, kampen för en god miljö, öppen- het, jämställdhet. Vi fick t.o.m. framgångar på dessa områden. Moderaterna anklagar oss för att välja fel frågor och tydligen också för att vi fick framgångar. Jag tycker att det är litet ovanligt att Göran Lennmar- ker uppträder så förgrämt. På samma sätt uppträder Göran Lennmarker när det gäller frågorna om utvidgningen, där förvisso den linje som Göran Lennmarker företräder, som bara handlar om att ställa sig bakom kommissionens för- slag, inte fick genomslag när vi kom till beslut i Lux- emburg. Också i fråga om detta blev Moderaterna helt ensamma. Vi från regeringens sida vågade kämpa för Lettland och Litauen. Jag tror att Lettland och Litauen är mycket bättre sanningsvittnen när det gäller huru- vida vi lyckades eller ej än Göran Lennmarker. Det är bara att ta del av alla de tack som vi har fått från dessa länder för att vi, till skillnad från Moderaterna, våga- de kämpa. Göran Lennmarker tycks här ha dåligt samvete. Därefter några ord om säkerhetspolitiken. Sverige har ju en öppen och positiv syn på samarbetet med Nato. Vi deltar tillsammans med Natoländer i Bosnien för att skapa fred, och vi övar tillsammans med Na- toländer inom ramen för Partnerskap för fred. Men regeringen anser att det är samarbete som gäller. Vi skall inte söka medlemskap i militäralliansen Nato. Vi vill ha så mycket samarbete som möjligt men inte medlemskap. Om detta kan man gärna diskutera. Men låt oss då också diskutera möjligheterna. Moderaterna gör i dag något sorts försök att devalvera eller förhåna den säkerhetspolitiska lösning som alla partier faktiskt har stått bakom, åtminstone formellt, under väldigt många år och som t.o.m. Moderaterna så sent som någon gång i november förra året ställde sig bakom, nämligen att den svenska militära alliansfriheten skall bestå. Vad Moderaterna nu gör är att säga att allians- friheten inte är så bra. De törs inte direkt säga att vi skall gå med i Nato. Vad som då sker är att vi hamnar i en osäkerhetsperiod, ett säkerhetspolitiskt vakuum. Det är en mycket oansvarig politik, Göran Lennmar- ker. Det är tur att det inte är ni som regerar landet. Jag menar att vi har den moderna synen på säker- hetssamarbete. Vi går in för det som hör framtiden till, att bygga den nya alleuropeiska säkerhetsordning- en och att ta det kollektiva ansvaret för fred och sä- kerhet i Europa. Men för det krävs inte Natomedlem- skap. Det är en gammalmodig ståndpunkt. Det är för övrigt den ståndpunkt som jag tror att många modera- ter har haft i många år, och nu passar det särskilt väl att ta fram den. Moderaterna vacklar på ett mycket oroande sätt i säkerhetspolitiken. Det beklagar jag, eftersom det alltid är en styrka om vi kan vara eniga i denna fundamentala fråga. 0439752610809 N 2010-01-01 00:00:00 203125 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0965/#anf8