2348853 GL0965 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:65 Onsdagen den 11 februari 1997/98 65 1998-02-11 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt 9F4A566B-C301-4DE2-8B76-9DD219B8AC33 6 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp) mp Fru talman! Våra åhörare på läktarna! Utrikesmi- nistern säger i sin inledning att bakom oss ligger två världskrig och oräkneliga regionala konflikter, kolo- nialism, folkmord och historiens skamfläck - förintel- sen. Spekulationer och rädsla för ett tredje världskrig har också kommit till uttryck internationellt sedan USA beslutat sig för en hårdare linje mot Saddam Hussein, en linje som kan innebära väpnade anfall mot Irak. USA får Englands stöd. Tyskland ställer flygplatser till förfogande. Men i övrigt är det inte säkerhetsrådets linje. Anfallen skulle riktas mot de platser och de presidentpalats där man tror att Irak har sina förintelsevapen deponerade eller där man tillver- kar dem. Frågan är hur effektivt det egentligen skulle vara. De nu förbjudna vapeninspektörerna från FN har berättat om snabba omflyttningar av vapenarsenaler och ständiga försök att dölja all förbjuden nyproduk- tion. Och om man väl lyckas lokalisera ett mål kom- mer sköldar av människor att finnas runt det. Vi hade sådana människosköldar under en tid i Bosnienkriget också. FN-sanktionerna har vidmakthållits, men humani- tär hjälp har undantagits från dem. Man har tillåtit Irak att byta olja mot mat. Egendomligt nog har man inte från irakisk sida utnyttjat bytesmöjligheterna fullt ut, vilket för de flesta av FN:s medlemsländer är svårt att förstå. Även land med slutna gränser brukar öppna dem när det gäller hjälp till en svältande befolkning. Men hunger tillsammans med terroraktioner, som slår till på ett till synes irrationellt och oberäkneligt sätt, har alltid tillhört grundpelarna i diktaturer. Det är förmodligen en av förklaringarna. De närmaste två veckorna blir avgörande för USA:s handlande, kan man läsa i amerikansk press. Men en fråga som förmodligen påverkar USA är: Hur ställer sig Iraks grannar? Hur ställer sig arabländerna runt Persiska viken till ett militärt ingripande, grannar som kan nås av Iraks långdistansmissiler, kärnvapen, kemiska och biologiska vapen? Miljöpartiet menar att det är avgörande att inte frångå FN-stadgans första ord: "Vi de förenade natio- nernas folk, besluta, att rädda kommande släktled undan krigets gissel." Vi menar också att krig och våld aldrig får bli ett naturligt sätt att lösa konflikter. Att Kofi Annan dubblar summan som Irak får använ- da till mat och medicin fokuserar att den humanitära vägen mellan länder aldrig får stängas. Amnesty International publicerade strax före jul en rapport om situationen i Algeriet. Där anklagar man också FN för passivitet i Algerietkrisen samtidigt som landet självt framhåller att det politiska och mili- tära våldet är en intern angelägenhet. Det gamla Na- tionernas förbund som bildades efter första världskri- get för att undvika krig i framtiden hade som grund- tanke ett slags gemensamt internationellt säkerhetssys- tem. FN:s målsättning är i dag, liksom NF:s en gång var, att upprätthålla internationell fred och säkerhet och att undanröja hot mot freden. Detta står bl.a. i FN-stadgans första artikel. Mellan första och andra världskriget gick det 26 år. I dag är det 50 år sedan det sista världskriget slu- tade. Utan FN hade siffran förmodligen varit lägre. Kritiken mot FN för bristande effektivitet och för stor och tungrodd administration har varit hård. För- väntningarna på den nye generalsekreteraren var högt ställda när det gällde förenkling och reformering av systemet. En ständigt återkommande fråga är sam- mansättningen av säkerhetsrådet och rätten till veto för vissa medlemmar. Endast de permanenta med- lemmarna - mig veterligt - verkar vara nöjda. I regeringsdeklarationen i dag talar ministern om att regeringen kommer att verka för införandet av ett nytt finansieringssystem som ger större förutsägbarhet och jämnare bördefördelning. Är det fråga om nya pengar? Är det ett tillskott som behövs eller en om- fördelning av den pott som redan finns? Ett förslag som Miljöpartiet ofta har tagit upp i FN-debatter är att belägga internationella valutatransaktioner med en avgift som skulle utnyttjas av FN. Det vore en ganska naturlig avgift, eftersom alla länder är inblandade i transaktioner av det slaget. Ministern tar också upp Förenta staternas betal- ningsovilja som ett hot mot reformarbetet. I en värld där ekonomiska framgångar och agerande på världs- marknaden får allt större utrikespolitisk betydelse är det förvånande att USA:s betalningsvägran ännu inte inverkat på dess politiska inflytande i FN och repre- sentation i FN:s olika organ och styrelser. Sverige har ytterligare en period som ordförande i säkerhetsrådet. I EU-sammanhang hör vi ofta talas om de olika ordförandeländerna och vilka prioriteringar av frågor man förväntar sig att de skall driva under sin period. Vilken är Sveriges speciella handlingsplan för resten av tiden i säkerhetsrådet - speciellt under ord- förandetiden? Amnesty International krävde FN-initiativ i Alge- rietkrisen. I en tidningsartikel talas det om följande: "Nya terrordåd i Alger den gångna helgen var de blodigaste på fem år. Uppemot 100 personer döda- des." Samma artikel talar om 42 dödsoffer för en bilbomb och att för 35 av de skadade är tillståndet kritiskt. Den just citerade artikeln är från den 22 januari 1997. Den är alltså mer än ett år gammal. Liknande rubriker har vi kunnat läsa nästan varje dag i över ett år. Regeringsdeklarationens sex rader talar om en nödvändig kraftsamling mot den fega och chockeran- de terrorismen i Algeriet. Mer än 70 000 har dödats. Frågan är hur många som ställs till svars för dåden. De fall vi hör talas om i Algeriet gäller civilbefolk- ningen. Men terrorism är sällan en nationell angelä- genhet. Internationell terrorism har ett nätverk som står till olika terrorgruppers förfogande när det gäller att skaffa fram gömställen för jagade terrorister, att utbilda i olika aktiviteter och att låna ut terrorister från ett land till ett annat om förstärkning behövs. Nu när Sverige är med i säkerhetsrådet, är det inte dags att verka för att en internationell FN-kommission sänds till Algeriet för att utreda vem som ligger bak- om massakrerna och få stopp på dem? Frågetecknen och de uttalade anklagelserna om vem som ligger bakom har med tiden blivit många. Det handlar också om brott mot en FN-konvention. Det kan inte heller vara en nationell angelägenhet. Andra länders vägran att släppa in FN:s under- sökningskommissioner har resulterat i embargon, sanktioner och frysning av ett lands tillgångar utom- lands. Detta har satt press mot regimer som tillåter brott mot mänskliga rättigheter. Jag instämmer i den fråga som redan ställts här: Hur tänker utrikesminis- tern agera i säkerhetsrådet när Algerietfrågan skall diskuteras? År 1990 hölls val i Burma som gav oppositionen, Det Demokratiska Förbundet, en klar majoritet. Men militärjuntan fängslade snabbt de ledande opposi- tionspolitikerna som fortfarande var i frihet. Juntan sitter kvar vid makten. Det kallas för stolen elections. Ett val har gått rätt till men den sittande regeringen stjäl valresultatet och sitter kvar i sin maktställning. I år går Västsahara till val. Vi har hört att rege- ringen stöder valet på olika sätt. Bl.a. skall valobser- vatörer vara på plats två veckor före valet. Här vill jag vädja till utrikesministern att valövervakarna får stan- na kvar till efter valet så att risken för stolen elections inte förekommer. Utrikesministern nämner också Barentssamarbetet. Vid Barents hav, på Kolahalvön och i Murmansk finns oerhörda mängder farligt radioaktivt material. Det är en viktig fråga för Sverige. Det hotar vår egen överlevnad och vår egen miljö. Vi är tveksamma till regeringens agerande. Statli- ga SKB deltar i ett projekt där man föreslår uppar- betning av kärnbränsle i stället för att ta hand om det på ett säkert sätt. Materialet blir farligare, med risk för smuggling och konflikter, och det bryter mot svensk princip om icke-upparbetning. Är en flyttning av avfallet till en upparbetningsanläggning i mellersta Ryssland - en anläggning som Greenpeace har kritise- rat hårt - vad ministern vill med Barentssamarbetet? Miljöpartiet är ett EU-kritiskt parti. Men för oss är det självklart att länder som vill gå med i EU får göra det efter en folkomröstning. Dessa länder måste visa respekt för mänskliga rättigheter och vara fullt ut demokratier. Men lika viktigt som det är att ta in fler länder i EU, är det att det finns möjlighet att lämna EU om länder så vill. I dag finns ingen utträdespara- graf. EU är en förening man inte kan lämna. Kommer Sverige att verka för att i framtiden få den möjlighe- ten? Kommer vi att verka för en utträdesparagraf? Från regeringens sida försäkrade man att Scheng- ensamarbetet skulle garantera den nordiska passfrihe- ten. Detta löfte har på senare tid ifrågasatts, och jag undrar om regeringen i dag kan garantera den nordis- ka passfriheten? Jag tänker på den kommande folk- omröstningen i Danmark om Amsterdamavtalet. Om Danmark säger nej till Amsterdamavtalet riskerar Schengens yttergräns att gå genom Öresund. Kommer Sverige att avstå från Schengensamarbetet om Dan- mark säger nej? Samtidigt som finansminister Erik Åsbrink i EU:s ministerråd prisar EMU-projektet har andra social- demokratiska politiker inte talat i klartext. Det har vi hört tidigare i dag här i salen. Att man i regeringsdek- larationen framhåller att den gemensamma valutan får stor betydelse även för länder som inte deltar från start är därför intressant. Jag ställer samma fråga som andra har gjort: Vad menar ministern med att Sverige kommer att bidra till att EMU blir framgångsrikt, och vilka konsekvenser får det för oss? Det framstår alltmer tydligt att EMU inte i första hand är ett ekonomiskt projekt, snarare ett politiskt, eftersom EU inte är något optimalt valutaområde. Opinionsmätningarna här hemma och utomlands visar att folket inte är intresserat av en gemensam valuta eller en penningpolitik styrd av EU. Med EMU flyttas många ekonomiskt-politiska beslut till en centralbank där beslutsfattarna inte är demokratiskt valda och inte heller kan ställas till svars för sina handlingar. En sådan dramatisk förändring i ett land skall inte tillåtas ske, menar Miljöpartiet, utan att beslutet underställs en folkomröstning. Kan utrikesministern ge oss be- sked om vi kommer att få en folkomröstning om EMU? Miljöpartiet har ofta ifrågasatt den svenska ned- rustningsprofilen i samband med vapenexport och i samband med vårt vapensamarbete med andra länder. Är det verkligen i nedrustningens anda att regeringen säljer eller ger bort svensk militär utrustning till de baltiska länderna? Ökar det inte konfliktrisken och spänningen i området? Bidrar det inte till ökad upp- rustning i stället för tvärtom? I inledningen till regeringsdeklarationen talar mi- nistern om att demokratin går framåt i stora delar av världen. Det finns åsikter om raka motsatsen. Det finns rapporter som talar om helt andra trendföränd- ringar i de internationella demokratiseringssträvande- na. Framstegen på demokratins område tenderar att bli färre och mindre. Orsaken är att flera av de gamla etablerade demokratierna inte längre är så intressera- de av att stödja demokratiska tendenser i de länder där bristen på respekt för mänskliga rättigheter tagit överhand. Ekonomiska intressen prioriteras, och inför risken att gå miste om ett önskvärt handelsavtal blun- dar man. I detta anförande instämde Eva Goës, Per Lager, Kia Andreasson, Thomas Julin, Gunnar Goude och Marianne Samuelsson (alla mp). 0366609643504 N 2010-01-01 00:00:00 203123 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0965/#anf6