<anforande>
<dok_hangar_id>2348853</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0965</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:65 Onsdagen den 11 februari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>65</dok_nummer>
<dok_datum>1998-02-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utrikespolitisk debatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>utrikespolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>66645052-52FC-45E5-83FF-26DE502FA8CE</anforande_id>
<anforande_nummer>36</anforande_nummer>
<talare>EVA GOËS (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Vi vet att praxis inte har ändrats i Ut-
länningsnämnden. Jag vill referera vad en advokat
som ingick i en delegation från Svenska kyrkan och
som var nere i Kosova sade. Han har vittnat om föl-
jande:
Samtliga sju familjer som jag besökt har under det
senaste året utsatts för någon form av trakasserier. Det
har varit godtyckliga husrannsakningar, inställelseor-
der till polis för att lämna vapen som man inte har och
att betala godtyckliga böter. Vid inställelse hos polis
finns det en uppenbar risk att bli misshandlad under
förhör. Hot av olika slag är vanligt. Tre familjer som
jag har besökt som har blivit utvisade från Sverige
blev utsatta för långa förhör vid gränsen, slagna, ho-
tade, beslagtagna på saker och pengar. En del av dem
fick också sina pass beslagtagna vid gränsen.
Då kan man fråga sig: Vad hjälper det att vi ger
dessa människor ett startbelopp, ett kontantstöd på
30 000 kr per familjer eller 5 000 för en enskild per-
son, om de muddras vid gränsen? Är det humanitärt
att de skall behöva leva i ett land som inte känns som
deras eget, där deras hus är nedbrända, osv.?
</anforandetext>
<intressent_id>0401344912307</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>203153</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0965/#anf36</protokoll_url_www>
</anforande>
