<anforande>
<dok_hangar_id>2348850</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0962</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:62 Torsdagen den 5 februari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>62</dok_nummer>
<dok_datum>1998-02-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>3640B35D-FF69-48E2-B53F-C391C1C3E120</anforande_id>
<anforande_nummer>49</anforande_nummer>
<talare>Finansminister ERIK ÅSBRINK (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag säger än en gång att frågan har
studerats ingående, och slutsatsen var att det i prakti-
ken inte är görligt att genomföra något sådant. Debat-
ten som nu förs i denna kammare och runt om i lan-
det, där många människor känner upprördhet över de
förhållanden som blottas, leder förvisso fram till att vi
allvarligt får fundera över hur vi skall hantera situa-
tionen, vad vi skall göra åt saken. Jag välkomnar de
idéer och uppslag som förs fram här. Det finns an-
ledning för oss att fundera vidare på detta. Jag tror att
det är viktigt att vi på något sätt kan manifestera att
det här är viktiga frågor och att ansvarskänsla måste
visas från olika håll i samhället, även från ledande
personer i det privata näringslivet.
</anforandetext>
<intressent_id>0894934958205</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>202985</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0962/#anf49</protokoll_url_www>
</anforande>
