<anforande>
<dok_hangar_id>2348850</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0962</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:62 Torsdagen den 5 februari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>62</dok_nummer>
<dok_datum>1998-02-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>03CD4DDE-B533-4880-887D-A3F04BD760EF</anforande_id>
<anforande_nummer>48</anforande_nummer>
<talare>PER-OLA ERIKSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag känner till den prövning som
gjorts om ett särskilt inkomstslag. Men eftersom det
finns en statlig rekommendation om att man har den
här typen av avgångsvederlag i två år, borde man
faktiskt efter den tiden kunna ha annorlunda skattereg-
ler. Jag tycker att det finns skäl att återigen titta på
detta och vända stenen en gång till. Vi måste stävja
förfaringssättet att vissa grupper har fri lejd ut ur ett
system där andra skall hålla nere lönekraven. Det är
demoraliserande, och det måste med all önskvärd
tydlighet påtalas.
</anforandetext>
<intressent_id>0405574090504</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>202984</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0962/#anf48</protokoll_url_www>
</anforande>
