2348849 GL0961 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:61 Onsdagen den 4 februari 1997/98 61 1998-02-04 00:00:00 Vissa familjerättsliga frågor 2FFA1436-2D2C-4FBE-9D28-012B639C00AF 90 ANN-KRISTIN FØSKER (fp) fp Herr talman! Fick inte veta att pappan dött förrän efter begravningen. Nu vill Pia medverka till ändrad lagstiftning. Detta kunde vi för några månader sedan läsa i en tidning. Pia och hennes syskon fick inte veta att deras pap- pa hade dött förrän begravningen var över. Pia och hennes syskon är inte de enda i vårt land som har fått uppleva detta. Dagens familjebild är, tyvärr, sådan att många s.k. särkullebarn glöms bort när den ena föräl- dern bildar ny familj. Pia är en av dem som drabbats hårt. Hon växte upp tillsammans med sin pappa under de tio elva första åren. Sedan skildes föräldrarna och Pia bodde kvar hos sin mamma. Kontakten med pappan fortsatte Pia även i vuxen ålder, dock mera sporadiskt. Pappan bildade ny familj. Den nya kvinnan ville inte att Pia och hennes syskon skulle informeras när pappan blev svårt sjuk och när han senare avled. Prästen valde att tillmötesgå kvinnan. Om pappan hade haft tillgångar skulle det ha gjorts en bouppteckning. Barn från det tidigare äktenskapet skulle då, enligt lag, ha informe- rats - som om tillgångar skulle vara mer intressant än att man faktiskt får veta att ens pappa är svårt sjuk. Då har man ju tillfälle att säga adjö. Pia är inte ensam om att bli drabbad på detta sätt. Pia är däremot ganska ensam om att på ett starkt och konstruktivt sätt försöka ändra på det som hon tycker är felaktigt. Pia vill inte att andra skall drabbas på samma sätt som hon. Vad gör hon? Jo, hon kontaktar mig som riksdagspolitiker och presenterar problemet. Jag delar Pias åsikt att vi måste försöka ändra på detta. Det här ledde senare fram till den motion som vi i dag behandlar. Att det är en grannlaga uppgift att försöka få till stånd en ändring har både jag och Pia full förståelse för. Frågan är oerhört svår och känslig och handlar om personlig integritet. Därför anser jag att frågan borde ha utretts ordentligt. Utskottet kunde vid sin behandling ha kostat på sig att inhämta synpunkter också från annat håll. Jag har förstått att tiden inte riktigt är mogen men frågan måste få leva vidare, för det här kan framöver drabba stora grupper särkulle- barn. Utskottet säger att man har stor förståelse för det- ta. Man tror dock inte att utskottet kan göra någonting genom lagstiftning. Att lagstifta om delad vårdnad, även mot berörda parters vilja, tycks gå bra. Varför skulle det då inte kunna gå bra att försöka ordna till detta problem genom att mera noga utreda frågan? Jag hoppas att här i dag ansvarig socialdemokrat, Anders Ygeman, kan säga att detta problem är så pass stort och så pass allvarligt att han är beredd att ta på sig ansvaret för att frågan ses över en gång till. 0212946023318 N 2010-01-01 00:00:00 202868 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0961/#anf90