2348849 GL0961 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:61 Onsdagen den 4 februari 1997/98 61 1998-02-04 00:00:00 Aktuell debatt: Situationen inom polisen aktuell debatt B38225F1-0063-4DB1-B947-3AD52497F0F5 8 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd) kd Fru talman! Jag tror tyvärr att det är på det sättet att det krävs ekonomiska resurser för att få resultat. Det gäller i all samhällsverksamhet, och jag kan inte förstå varför det just inom polisväsendet är möjligt att driva en bra verksamhet bara genom effektiviseringar. Jag tror att det är en myt, och vi måste helt enkelt tillföra mer resurser för att få detta att fungera. Vi är ju alla överens om att polisväsendet i Sverige är i kris. Ett sätt att mäta detta på är att det vid domstolarna har skett ett minskat målintag på upp till 30 %. Det häng- er naturligtvis även samman med problemen inom åklagarväsendet. Men polisen bär ett tungt ansvar också för denna utveckling. Det är alltså hårdvara som vi här talar om. Jag tycker att man får höra många vackra ord här i kammaren. Men detta är en dyr, tung och jobbig verksamhet, och den kräver resurser. Jag skall ta upp några synpunkter av mer konkret art. Jag menar att centraliseringen är en olycka. Rätts- väsendet är till sin karaktär sådant att det inte riktigt passar för akademiska ekonomer att lägga synpunkter på. Statskontorets modell för hur man bedriver verk- samhet genom att centralisera vissa funktioner och sedan påstå att verksamheten lever livfullt kvar lokalt fungerar inte. Det är bara så. Rättsväsendet är ingen korvfabrik. Det har mycket speciella egenheter, och vissa saker tar tid, är omständliga och kostar pengar. Och det måste det få göra. Centraliseringen är ur många synvinklar, vilket här redan har framförts, en olycka. Den civilanställda personalen, den administrativa personalen, är också ett uttryck för att man också har knockat polisväsendet. Att tro att detta skall fungera utan administrativ personal är befängt. Det är dess- utom märkligt att ingen egentligen har reagerat mot att detta är något som har drabbat enbart kvinnor. Man har alltså konsekvent slängt ut alla kvinnor som har biträtt i denna verksamhet för att få det hela att fungera. Nu sitter alltså som sagt var poliser i växeln och utför enklare administrativa uppgifter. Det hand- lar inte bara om dessa konkreta åtgärder, utan hela livsluften i den lokala verksamheten har utarmats genom detta sätt att hantera frågan. Sedan står det något som jag inte begriper, nämli- gen att man skall vidareutbilda den civilanställda personal som finns kvar för att den skall kunna utföra i det närmaste polisiära uppgifter. Det är ju inte detta som är problemet, utan det är poliserna i växeln. Jag skall säga något om den nationella insatsstyr- kan. Jag kan inte förstå varför den mer eller mindre skall tas bort. Det är möjligt att det låter konstigt, men att ha denna mycket speciella kvalificerade kompe- tensen att sätta in i knepiga situationer måste ju vara av stort värde. Vid gisslandramat i Mora ringde man efter det att mordet hade inträffat och frågade om denna insats- styrka hade kunnat användas. Och det hade man na- turligtvis kunnat göra. Det var ju så dags då. En annan synpunkt var vem som skulle betala. När det börjar komma in sådant tänkande inom polisväsendet att man frågar vad det kostar att rycka ut och släcka en brand, då är det helt galet. Tyvärr går det inte att ha sådana ekonomiska synpunkter. Detta är i botten en verksamhet som kostar pengar. Sedan är det klart att man inte får förskingra medel. Det är alldeles uppenbart. Men det kostar att bedriva sådan här verksamhet. Det finns två element i den s.k. New Yorkmodel- len som jag tycker att man kunde ta till sig, nämligen resultatuppföljningen mellan polisledningarna. Det tror jag gäller även civilt, att det är oerhört värdefullt att kompetenta personer får kolla varandra. Det har en enastående förmåga att vässa verksamheten. Ett antal advokater har också plockats in för att polisväsendet skall kunna utnyttja hela rättsordningen för att slå till mot brottsligheten. Det tror jag att vi skulle behöva mer av här i Sverige. Bara en bråkdel av vår lagstiftning används ju för att beivra brott. Prioriteringsresonemanget är helt förödande. Vi måste ha grundinställningen att brott skall beivras. Jag ser nu att min taletid är slut. Tack, fru talman! 0530361204603 N 2010-01-01 00:00:00 202786 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0961/#anf8