<anforande>
<dok_hangar_id>2348849</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0961</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:61 Onsdagen den 4 februari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>61</dok_nummer>
<dok_datum>1998-02-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa familjerättsliga frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>65D77B1B-240A-4379-8839-7FB5997A4142</anforande_id>
<anforande_nummer>74</anforande_nummer>
<talare>ANDERS YGEMAN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Kerstin Heinemann, det är inte ett
dugg svårt. Jag delar inte uppfattningen att homosex-
uella diskrimineras av anknytningsvillkoren. Anknyt-
ningsvillkoren har ju tillkommit på grund av part-
nerskapslagstiftningen. När partnerskapslagstiftningen
tillkom i Sverige fanns den bara i, tror jag, två andra
länder. Numera finns den i fyra andra länder. Det
handlar om vilken rättsverkan partnerskapet har i det
land som de som ingår partnerskap kommer ifrån. Det
är därför man har ett anknytningsvillkor.
När det gäller frågan om partnerskapskonvention
delar jag Kerstin Heinemanns åsikt i sakfrågan. Men
jag menar inte att en partnerskapskonvention i sig är
den bästa lösningen. Det här löses, precis som Kerstin
Heinemanns säger i repliken, bäst genom det traditio-
nella familje- och socialpolitiska utbytet mellan län-
derna.
</anforandetext>
<intressent_id>0744993950910</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>202852</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0961/#anf74</protokoll_url_www>
</anforande>
