2348849 GL0961 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:61 Onsdagen den 4 februari 1997/98 61 1998-02-04 00:00:00 Aktuell debatt: Situationen inom polisen aktuell debatt C67D9B9D-A8CC-433E-9FD0-2A13F33093A2 7 KIA ANDREASSON (mp) mp Fru talman! Det är självklart att Miljöpartiet vill att människor skall känna trygghet och få hjälp. De skall inte bli besvikna när de anropar polis, och de skall inte känna att de inte längre litar på att de brott som anmäls åtgärdas eller på att polisen kommer vid larm. Det här är mycket allvarligt. För vi vill absolut inte ha medborgargarden eller vaktbolag som ersätt- ning för polis. Vi vill inte heller att vissa människor skall kunna köpa sin säkerhet för pengar. Vilka är då problemen och hur skall de åtgärdas? Ja, orsakerna till problemen är ju, det har vi sett, de- finierade. Vi behöver inte älta det. Vi måste se till frågan om hur vi skall lösa problemen. Det lättaste och mest populistiska är att ropa: Anställ fler poliser och tillför mer pengar till verksamheten! Men det är en ytlig betraktelse. När man går in i verksamheten och ser problemen, så finns det andra orsaker - inte bara dessa ytliga som det är lätt att få med sig männi- skor på. Vi har 11 miljarder kronor att göra en bra verksamhet för. Det är hälften av alla pengar som går till rättsväsendet. Miljöpartiet har tidigare i debatten i kammaren yrkat på förändringar. Nu kommer vi med fyra kon- struktiva förslag som jag skulle vilja att justitieminis- tern kommenterade. För det första: Återanställ admi- nistrativ personal! Då frigörs de poliser som vi så väl behöver. Den 1 juni 1996 fanns det ca 500 poliser som polisledningen hade bestämt skulle utföra arbets- uppgifter som inte kräver polisutbildning. I dag är siffran flerdubblad. Det är ett stort resursslöseri. Förslag nummer två är: Upphäv centraliseringen! De stora centrala länsmyndigheterna har övertagit resurser och styr verksamheten vid närpolisområdena på ett felaktigt sätt. Näpo har i vissa fall blivit filialer eller fjärrpoliser. Effektivitetsvinster och besparingar uppnås på fler sätt än genom stora sammanslagningar. Historiskt har vi sett att det får andra ofördelaktiga effekter. Samar- bete mellan mindre närliggande polisstationer ger rationaliseringar på ett för allmänheten bättre sätt. Polisstationer skall inte ha en skylt på dörren där det står att stationen är stängd efter kl. 17.00 och på söndagar och helgdagar. Allmänheten måste kunna veta att den kan nå en polisstation, att den kan ringa dit, att polisen kommer och att polisen utreder brot- ten. Det skall inte vara utryckningstider på mer än tre timmar. Öka den lokala styrningen och minska den centra- la. Lokala självständiga enheter är överlägsna när det gäller att lösa sina uppgifter. Närpolisens mål är att se lokala problem, förebygga brott och att samverka med organisationer och myndigheter. Det går inte att för- ena med en övermyndighet som skall styra. Det är helt uppenbart och bör omedelbart ändras om närpolisen skall fungera som det är tänkt, vilket är målet. Det är detta som gör poliserna vid närpolisorganisationen så frustrerade. De vill, men de kan inte och får inte möj- ligheterna. Gamla hierarkiska centralstyrda organisationer är för länge sedan passé. Förtroendet för polisen samt arbetsglädjen inom polisen kräver en radikal decent- ralisering. Flera vittnen har lämnat uppgifter om att utryck- ningsverksamheten inte fungerar som den skall. Inte heller de organisationer som närpolisen skall samarbe- ta med är nöjda, t.ex. de sociala myndigheterna som bygger upp kontakter med sina närpoliser och ägnar stor tid åt detta. När sedan något händer med klienter- na kommer det helt främmande poliser som inte har en aning om det som har byggts upp. Det leder natur- ligtvis till komplikationer som inte hade behövts. Dessa polislarm över centralorterna har inte fungerat, och det måste justeras. Det tredje som jag vill ta upp gäller ändrat ledar- skap inom polisen till medarbetarskap. Det kräver också färre chefer och blir mycket billigare. Föränd- ringsarbete kan inte bara beordras uppifrån. Nya le- darmodeller måste inrättas som innebär att man inser att en förändring måste ske i öppenhet och i samver- kan. Det får inte sättas munkavle på dem som gör kritiska inlägg. Och man kan inte trycka locket på om det börjar puttra. Det skall ju tas till vara och göras något konstruktivt av. Beträffande resursanvändningen finns det pengar. Vi har föreslagit att man omfördelar inom ramen, att pengar från säpo går till att anställa administrativ personal och att de 800 miljonerna inom Schengen- samarbetet, EU-samarbetet, till stor del läggs på att utreda de vardagsbrott som är så omdiskuterade och som man inte gör något åt. Diskrimineringsbrott är en annan sak. Polisen har inte den tid och kunskap som behövs. Även miljöbrott behöver åtgärdas. Dessa pengar kan gå till en mycket bra verksamhet och ut- veckling. 0745615729714 N 2010-01-01 00:00:00 202785 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0961/#anf7