<anforande>
<dok_hangar_id>2348849</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0961</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:61 Onsdagen den 4 februari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>61</dok_nummer>
<dok_datum>1998-02-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Historiska arrenden </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>2F9DFEFA-0432-444F-AD45-F3056D5C3244</anforande_id>
<anforande_nummer>45</anforande_nummer>
<talare>YVONNE RUWAIDA (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag tror att politiken påverkar sam-
hället i stort. Vi har under de senaste åren haft den
största avfolkningen från landsbygden på oerhört lång
tid i Sverige. Jag tror att politiken har påverkat detta.
Bortsett från det vill jag säga att jag tror att vi har
principiellt olika inställning. Jag säger inte att arren-
den i sig behöver vara av ondo - absolut inte. Men det
finns en gräns där brukarintresset blir större än äga-
rintresset, och där medborgarintresset och demokrati-
intresset blir större. Historiska arrenden är en väldigt
specifik situation, där arrendatorn har varit brukare
under lång tid.
Birgitta Carlsson gjorde tidigare jämförelsen med
att hyra en bostad. Jag vill då påpeka att detta att hyra
en bostad inte är en företagsverksamhet. Det är inte
alls samma villkor. Man gör inte samma investeringar
när man hyr en bostad som när man arrenderar och
bedriver ett jordbruk. Det är stor skillnad, och man
kan inte göra den jämförelsen. I en förlängning tycker
jag ideologiskt och principiellt att man även skall
kunna äga sitt boende. Det kanske vi kan återkomma
till i riksdagen i framtiden.
</anforandetext>
<intressent_id>0332753845811</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>202823</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0961/#anf45</protokoll_url_www>
</anforande>
