2348848 GL0960 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:60 Tisdagen den 3 februari 1997/98 60 1998-02-03 00:00:00 Svar på interpellation 1997/98:125 om ar- betsmarknadspolitiken och den regionala utveck- interpellationsdebatt 60BA31F8-3335-43D2-924B-623759D1A571 43 Arbetsmarknadsminister MARGARETA WINBERG (s) s Fru talman! Det finns anledning att fråga sig: Var- för behövs det regionalpolitik? Om man skall ha en sådan måste den ha ett syfte, och syftet är ju att den skall vara en motkraft till de marknadskrafter som alltid sätter vinsten först. Det medför att företag kon- centrerar sig och lokaliserar sig till områden där de får ut mest pengar, där de får största vinsten. Det var detta vi såg på 60-talet och det var då den moderna regionalpolitiken skapades som en motkraft mot de marknadsekonomiska krafterna. Därför blir det litet patetiskt att höra Kent Olsson prata på det viset som han gör. Elving Andersson sade att regionalpolitik i den tappningen var den lilla regionalpolitiken, dvs. den innebar olika typer av lokaliseringslån och stöd till företag. Den stora regionalpolitiken, som vi däremot sällan talar om, är - som Elving Andersson sade - näringspolitik, jordbrukspolitik, skattepolitik, arbets- marknadspolitik, trafikpolitik osv. Inte minst handlar det om den offentliga sektorn. Jag vill påstå att den offentliga sektorn har betytt mest för jobben i glesbygden. Den har betytt mest för mitt hemlän Jämtland och andra skogslän. Kvinnor som har bott i byar har kunnat få jobb inom skola, vård och omsorg - jobb som de annars inte skulle ha fått på marknadens vanliga villkor. Det finns anled- ning att säga detta. Därför är också det extra tillskott som regeringen nu kan ge, på grund av att vi har en budget i balans, så välkommet också ur ett regional- politiskt perspektiv. Det rör sig om fyra plus fyra plus fyra plus fyra miljarder som skall gå till vård, skola och omsorg. Företag som vill etablera sig skall hjälpas. Alla har varit överens om att man skall underlätta etable- ring. Javisst, och det görs på olika sätt: genom sänk- ning av arbetsgivaravgifter, genom förenklade regler osv. Men vi glömmer den andra biten. Någon skall ju köpa det som företagen producerar. Det är en fråga som alltför litet diskuteras. Vem skall köpa det som företagen i glesbygden producerar? När man diskute- rar företagsamhet, jobb och sysselsättning är det lika viktigt att diskutera att människor har en inkomst, en a-kassenivå, en föräldraförsäkringsnivå eller en sjuk- kassenivå som gör att de vågar och kan konsumera. Det är dessa människor som skall köpa produkterna. Det är i huvudsak på hemmamarknaden som syssel- sättningen växer. Arbetsmarknadspolitikens roll är egentligen inte det som tidigare här har beskrivits, utan detta hör till näringspolitik, regionalpolitik och de andra områdena. Arbetsmarknadspolitikens roll är att se till att de ar- betslösa så fort det bara går får jobb där jobben finns. Det är huvuduppgiften. Men när marknaden har stått stilla, såsom den har gjort nu ett längre tag i Sverige, då måste arbetsmarknadspolitiken spela en roll. Det är därför som vi har genomfört dessa försök, inrättat arbetsförmedlingsnämnderna och lättat på regelver- ket. Vi vill att kommunerna skall spela en större roll i utformandet av den lokala arbetsmarknadspolitiken. Det betyder inte kommunalisering. Det betyder inte att vi tänker ge en påse pengar till kommunerna och säga: Varsågod, gör vad ni vill med pengarna. Så vill en del kommuner ha det. Men då är man kamrer och inte politiker. Att vara politiker är att ha ett innehåll i den påse med pengar som man fördelar ut. Som LO- ekonomerna mycket riktigt påpekar finns det uppen- bara risker särskilt i en uppåtgående konjunktur för inlåsningseffekter, om man alltför långt driver det som LO-ekonomerna beskriver som kommunalise- ring, men som egentligen är en viss form av decentra- lisering. Och till detta vill jag återkomma i ett senare inlägg. 0874604979107 N 2010-01-01 00:00:00 202749 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0960/#anf43