2348848 GL0960 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:60 Tisdagen den 3 februari 1997/98 60 1998-02-03 00:00:00 Svar på interpellation 1997/98:138 om rättsväsendet interpellationsdebatt 4654B41B-2BDA-4292-B791-6E29334E6A96 4 GUN HELLSVIK (m) m Fru talman! I den första budgetpropositionen efter regeringsskiftet 1994 står skrivet: Tillståndet i rätts- väsendet kan sägas utgöra ett mått på statsmakternas förmåga att leva upp till de krav som måste ställas på en rättsstat. Den som läst den senaste budgetproposi- tionen finner att regeringen nu har utelämnat den meningen. Eftersom jag utgår från att regeringen menade vad den skrev 1994 tycker att det finns skäl att se på tillståndet i rättsväsendet i dag och därmed mäta statsmaktens förmåga. Den nedåtgående trenden i antalet brott under början av 90-talet bröts 1995 då antalet anmälda brott på nytt ökade, och det är en ökning som fortsatt. Vi skall dessutom ha klart för oss att redovisad statistik inte är korrekt. Ingen kan väl glömma den information som kom fram i höstas som visade att polisen inte ens hinner registrera inkomna brottsanmälningar. Om vi bortser från kopplingen mellan ökad brottslighet och nedrustat rättsväsende kan vi se på hur rättsväsendet kunnat hantera situationen. Från att under ett antal år haft en uppklarningspro- cent för brott på 30 % och uppåt har vi nu ramlat ned på 25 % med allt vad det innebär för brottsoffrens trygghet och möjligheter till skadestånd. Samtidigt har antalet till åklagare redovisade ärenden minskat. En koppling till en samtidig minskning av både antalet poliser och civilanställd personal är självklar. Dess- utom tyder allt på att den centralisering av åklagar- verksamheten som genomförts mot våra protester bidragit till att utredningsverksamheten försämrats. I takt med den ökande brottsligheten finner vi att åklagarna har avgjort färre ärenden. Att ett ärende avgjorts innebär inte nödvändigtvis att det resulterar i åtal. Tittar vi närmre på statistiken finner vi att inte bara antalet utan även andelen lagföringar minskat medan antalet avskrivna ärenden har ökat. Detta har naturligtvis samband med minskningen av både anta- let åklagare och administrativ personal. Även här har centraliseringen av åklagarna påverkat. Våra åklagare får i dag lägga ökad tid på att ligga på vägarna för att hålla kontakt med polis, förhöra häktade och framträ- da inför domstol. Domstolarna har inte drabbats lika illa som övriga delar av rättsväsendet. Det är ju i stället så att när polis och åklagare inte räcker till för att få fram ären- den till domstol lättar trycket på domstolarna. Men trots detta har vi anledning att känna oro även för tillståndet vid våra domstolar. När Högsta domstolen konstaterar att domare som gjort sig skyldiga till tjänstefel inte skall ådömas straff eftersom arbetsbe- lastningen var sådan att det var ursäktligt är tillståndet i rättsväsendet inte gott. Fru talman! Enligt moderat uppfattning befinner sig rättsstaten i kris. Den svarar inte längre mot de berättigade krav medborgarna ställer. Regeringen sänder ut motstridiga signaler. Besparingar ställs mot nya satsningar, centralisering mot decentralisering. Intill förra året kunde stora belopp sparas, enligt re- geringens uppfattning, medan det nu är fråga om en anslagsökning, om än otillräcklig. Det är hög tid att rättsväsendet blir föremål för en grundlig analys och helhetssyn. Tillståndet i rättsväsendet visar att stats- makterna inte lever upp till de krav som måste ställas på en rättsstat. 0937012299307 N 2010-01-01 00:00:00 202710 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0960/#anf4