2348848 GL0960 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:60 Tisdagen den 3 februari 1997/98 60 1998-02-03 00:00:00 Svar på interpellation 1997/98:91 om rege- ringens arbetsmarknadspolitik interpellationsdebatt 9B85D457-ADB5-4C50-9386-F94E16E59357 24 KRISTINA ZAKRISSON (s) s Fru talman! Per Unckel citerade en arbetsförmed- lare i Mora som lät uppgiven. Vi lurar folk, säger hon. Vi pressar ut folk i vilka åtgärder som helst för att leva upp till trycket från AMS och regeringen. Jag tror att det kan finnas rätt många som känner så. Men trots att vi har givit arbetsförmedlingarna mer pengar tror jag att problemet för förmedlarna är att vi har litet knappt med resurser. Om arbetsförmedlarna kunde leva upp till kravet att alla fick individuella handlingsplaner är jag övertygad om att åtgärderna verkligen skulle kännas meningsfulla. Jag är säker på att de då skulle kunna göra ett mycket bättre jobb än vad de gör i dag. Jag förstår kritiken mot ALU och API. Men där skulle jag önska att förmedlingarna hade större frihet att hantera dessa saker. Ta t.ex. finansieringsbidraget. Det kanske är så att man på vissa orter inte skall ha något finansieringsbidrag alls, medan man på vissa kanske skall betala mer än man gör i dag. Tänk om förmedlarna själva skulle kunna avgöra: På den här arbetsplatsen behöver den här personen den här prak- tikplatsen, men det är inte nödvändigt att ta betalt av företagaren. På den här arbetsplatsen skall vi däremot ta betalt. På den här orten skall vi ta betalt; på den här orten skall vi inte. Jag skulle önska att arbetsförmed- larna fick större möjlighet att själva göra de bedöm- ningarna. Jag är säker på att de skulle göra ett väldigt bra jobb. Men jag håller inte med om kritiken mot vo- lymkravet. Jag anser att det skall finas en målsättning även beträffande volymen. Men däremot är jag över- tygad om att om förmedlingarna hade större resurser skulle både kvalitets- och kvantitetskravet kunna uppfyllas. Och om man i större utsträckning skulle kunna göra individuella handlingsplaner skulle för- modligen många fler också komma ut i s.k. riktiga arbeten efter sina praktiktjänstgöringar. När det gäller kunskap och kompetens skulle jag vilja säga att det är oerhört viktigt att vi kommer ihåg att många av våra arbetslösa saknar rätt grundläggan- de utbildning. Därför är jag mycket glad för kun- skapslyftet. Förra veckan träffade jag kvinnor i min egen ålder som nu har fått, som de säger, en andra chans. Det är inte bara de själva som får en andra chans genom att komma ut i utbildning, utan jag tror att det medför att de för över till sina barn hur viktigt det är att fortsätta utbilda sig. Jag tror därför att vi når två mål med detta. Det som jag är orolig för och som jag skulle vilja fråga arbetsmarknadsministern om är följande. Hur går vi vidare? Vad skall jag säga till alla de kvinnor som säger att de är jätteglada över att de kunde få detta utbildningsår beträffande vad de skall göra nästa år? Hur skall de klara av att fortsätta, vilket de väldigt gärna vill göra? Kan de göra det så har de mycket större chanser att också få jobb och inte behöva gå arbetslösa. 0798417016112 N 2010-01-01 00:00:00 202730 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0960/#anf24