2348848 GL0960 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:60 Tisdagen den 3 februari 1997/98 60 1998-02-03 00:00:00 Svar på interpellation 1997/98:138 om rättsväsendet interpellationsdebatt 13A81182-30C3-4073-BA1D-77E475187CB2 1 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) s Fru talman! Ingbritt Irhammar har frågat vilka strategier regeringen avser att tillämpa och vilka åt- gärder regeringen avser att vidta för att motverka de negativa effekterna av den centralisering av rättsvä- sendet som nu genomförs. Polisens, åklagarnas och domstolarnas möjligheter att på bästa sätt tillgodose de krav som allmänheten har rätt att ställa på rättsväsendet mäts enligt min mening inte i hur många myndigheter eller hur många domstolar som finns. För medborgarna är det viktigt att det finns polis på plats för att förhindra brott eller beivra brott och inte om det finns en polismyndighet där eller inte. Det är därför vi har genomfört den stora närpolisreformen för att i större utsträckning få ut polisen bland medborgarna. Närpolisverksamheten och strävandena att poli- sarbetet skall bedrivas på ett problemorienterat sätt har inneburit, och innebär, stora förändringar i poli- sens verksamhet. Polisens möjligheter att lyckas i det arbetet har inte så mycket att göra med om det finns en polisstation eller vilka öppettider polisstationen har. Det avgörande är att polisen i så stor utsträckning som möjligt finns på plats där det vanligen begås brott. Ingbritt Irhammar påstår att polisens lokalkänne- dom har minskat till följd av centraliseringen av myndighetsfunktionerna. Detta är ett både svårbe- gripligt och felaktigt påstående. Jag är helt övertygad om att de poliser som ingår i närpolisverksamheten har mycket bättre lokalkännedom än de poliser som i den gamla organisationen arbetade i ett antal polishus runt om i landet. Jag anser inte att polisen, åklagarna och domstolarna måste ha lika stora verksamhetsom- råden. När det gäller helheten i förändringsarbetet är det min uppfattning att de tidigare geografiskt likformade organisationerna inte alltid gav de bästa förutsättning- arna för att få ut så mycket verksamhet som möjligt av rättsväsendets samlade resurser. Närpolisverksamhet behöver bedrivas ute bland människor i små operativa enheter. För polisens del krävs att det problemoriente- rade arbetssättet fortsätter att utvecklas. Det är grun- den för en ny polisroll. Närpolisen skall arbeta med vardagsbrottsligheten i närpolisområdena och finnas nära dem som berörs av brottsligheten, dvs. verksam- heten skall bedrivas lokalt och just decentraliserat. Dessutom arbetar polisen nu på att åtgärda de resterande hinder för ett effektivt resursutnyttjande som bl.a. Riksrevisionsverket (RRV) pekat på i sin rapport. Rikspolisstyrelsen skall den 1 mars i år re- dovisa hur långt polisen har kommit i det arbetet. Regeringen kommer också att ge RRV i uppdrag att utvärdera de av polisen vidtagna åtgärderna. Detta uppdrag är ett led i reformeringen av polisen. När det gäller domstolarna behöver resurserna koncentreras för att nödvändig kompetens skall kunna tas till vara. Även åklagarna, som är små myndigheter jämfört med polisen, behöver samla sina resurser. Samtidigt har åklagarna i den förundersökande verk- samheten behov av ett nära samarbete med polisen. Det är därför viktigt att verksamheten organiseras så att åklagarna kan svara mot de behov som finns av ett nära samarbete med polisen. Åklagarna bedriver fort- farande åklagarverksamhet på samma orter som före omorganisationen. I samband med sådana omfattande organisations- förändringar som det nu har varit fråga om, är det naturligt att det uppstår vissa övergångsproblem. Varken närpolisreformen eller åklgarreformen är några undantag i den delen. Det är därför glädjande att det finns flera tecken på att åklagarväsendet redan nu i stor utsträckning har återtagit sin arbetskapacitet. Självfallet skall de problem som finns tas på all- var. Det är en prioriterad uppgift för Justitiedeparte- mentet, Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen att noga följa utvecklingen. Men det gäller att också se framåt och fullfölja det viktiga förnyelsearbetet. De nya organisationerna har alla förutsättningar att så snart övergångsproblemen övervunnits bli betydligt mer effektiva än de gamla. Domstolskommitténs ordförande, generaldirektör Bertil Hübinette, har för några dagar sedan i ett ny- hetsbrev till de anställda inom domstolsväsendet redogjort för de svårigheter som Domstolskommittén har haft att uppfylla de mycket långtgående reform- krav som utredningsuppdraget innebär. Bertil Hübi- nette har i nyhetsbrevet understrukit att han för egen del är helt övertygad om att domstolsväsendet måste moderniseras och att det är hans bedömning att en förändringsprocess välkomnas av många av dem som arbetar vid våra domstolar. Domstolskommittén kommer vid ett sammanträde den 11 februari 1998 att ta slutlig ställning till om kommittén skall tillskriva regeringen om en omprövning av uppdragets inrikt- ning. För egen del kommer jag att ta ställning till in- riktningen av reformarbetet, som nödvändigtvis måste fortsätta, så snart Domstolskommittén har redovisat hur den ser på det fortsatta arbetet. Sammanfattningsvis gäller alltså att regeringen kommer att fortsätta sina strävanden att anpassa rätts- väsendet efter medborgarnas behov. För att tillgodose detta krävs det hög kompetens inom rättsväsendet, och jag är övertygad om att medborgarna föredrar kompetens framför ett stort antal myndigheter. I den utsträckning som förändringarna inom rättsväsendet innebär en centralisering, är det fråga om en centrali- sering som är nödvändig för att garantera att myndig- heterna även i fortsättningen kan upprätthålla högt ställda kompetenskrav. Detta innebär också att orga- nisationen, beroende på arbetssituation, brottslighet, geografiska förhållanden m.m., kan se olika ut i olika delar av landet. 023712446506 N 2010-01-01 00:00:00 202707 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0960/#anf1