<anforande>
<dok_hangar_id>2348846</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0958</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:58 Torsdagen den 29 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>58</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>4705882F-4C46-40A8-A846-4650C22CF31C</anforande_id>
<anforande_nummer>54</anforande_nummer>
<talare>TUVE SKÅNBERG (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vill anknyta min fråga till den
fina manifestationen i förrgår med anledning av förin-
telsen. Även om det är ovanligt att oppositionen tack-
ar statsministern och regeringen finns det all anled-
ning att göra det. Jag tror inte att jag i riksdagen nå-
gonsin har varit med om någonting som har varit så
gripande och så enande som denna manifestation och
konserten sedan i Berwaldhallen. Den grep oss alla i
vuxengenerationen djupt.
Min fråga till statsministern är närmast: Hur går vi
vidare för att nå ungdomen, vars tonspråk är annor-
lunda, där jazzen kanske inte når hjärterötterna, som
den gör hos många av oss? Hur når vi dem som har
sin bas i Vit makt-musiken? Hur kan vi hindra att de
rekryterar fler av sin ungdoms generation som har den
musiksmaken? Internet är bra, men jag tänker på en
kultur som är anpassad till ungdomarna.
</anforandetext>
<intressent_id>0161597857912</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>202582</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0958/#anf54</protokoll_url_www>
</anforande>
