<anforande>
<dok_hangar_id>2348846</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0958</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:58 Torsdagen den 29 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>58</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1997/98:113 om Is- rael</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>3696EDB3-E2DF-4481-B16C-93D79420C9E5</anforande_id>
<anforande_nummer>16</anforande_nummer>
<talare>INGRID NÄSLUND (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vill tacka för att utrikesministern
klart uttrycker att det inte är aktuellt från Sveriges
sida att begära sanktioner. Det var den begäran som
Bengt Hurtig hade som gjorde att jag anmälde mig till
den här interpellationsdebatten. Jag tycker att det är
väldigt viktigt att vi är klara på den här punkten. Vi
hade för några månader sedan en interpellationsdebatt
som handlade om fredsprocessen. Utrikesministern
var också då mycket klar och menade att det inte var
aktuellt med sanktioner. Jag tycker att det är viktigt
att det har konstaterats omigen i dag.
Jag menar för min del att det är oerhört viktigt att
det finns en balans i de diskussioner som förs om den
oerhört sköra fredsprocessen. Sedan vi hade den förra
interpellationsdebatten har läget i fredsprocessen
tyvärr låsts ytterligare, och förutsättningarna ser ty-
värr ännu sämre ut än de gjorde då. Det är jag den
första att beklaga.
Jag tycker att det är mycket viktigt att få sagt att
det både för Israels del och för Palestinas del är vik-
tigt att fredsprocessen kan fortsätta. Det som skrevs i
Osloavtalet är naturligtvis varken tillfredsställande ur
palestiniernas synpunkt eller ur israelernas synpunkt.
Ingen av dem är helt nöjd med detta avtal. Men det är
ändå ett steg på vägen. Därför är det viktigt att vi är
varsamma när vi yttrar oss i de här frågorna.
Då vill jag säga att jag tycker att man vid minst ett
par tillfällen från Sveriges sida har gått långt, enligt
mitt förmenande för långt, när det gäller att välja sida.
Om Sverige vill vara en kraft som man på båda sidor
har förtroende för och på det sättet kunna spela en roll
i den här processen i fortsättningen är det viktigt att vi
inte upplevs som om vi ensidigt tar parti. Vi kan na-
turligtvis och skall uttala oss i sakfrågor och tala om
vad vi anser om det ena och det andra förhållandet.
Men om jag har fått det rätt refererat anser jag t.ex. att
utrikesministern gick för långt i sitt tal i Uppsala när
hon talade om en palestinsk stat. Osloavtalet ger inte
anledning att nu tala om det, utan där talas tydligt och
klart om självstyrande områden. Då tycker jag också
att vi skall använda den terminologin i våra yttranden.
Jag vänder mig också mycket starkt mot Pierre
Schoris uttalande häromkvällen, där han talar om
etnisk utestängning när han kommenterar Israels sätt
att behandla palestinier i Jerusalem. Jag säger inte att
det de gör är rätt. Men att använda ett sådant ordval
tycker jag är mycket olämpligt. Det stänger dörren när
det gäller Sveriges anseende i Israel. Det för också
associationer och tankar till förhållanden som vi bor-
de kommentera mycket försiktigt.
</anforandetext>
<intressent_id>0841779272604</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>202544</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0958/#anf16</protokoll_url_www>
</anforande>
