<anforande>
<dok_hangar_id>2348846</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0958</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:58 Torsdagen den 29 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>58</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1997/98:106 om Sveriges beredskap</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>194ED27A-3D0C-464C-9E24-EBFE7876D7F9</anforande_id>
<anforande_nummer>156</anforande_nummer>
<talare>Kulturminister MARITA ULVSKOG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Göthe Knutson och jag har ju ett ge-
mensamt förflutet i Styrelsen för psykologiskt försvar,
så vi tillhör verkligen dem som värnar om att de här
systemen skall fungera. Jag håller med om att man
ibland kan känna en oro inför de mer sofistikerade
tekniska systemen och de väldigt stora effekter det får
om det är något som för ett ögonblick inte fungerar
som det skall.
Sveriges Radio mycket väl medvetna om allvaret i
situationen. De klarade ju sina egna problem på två
minuter. Sedan var det ju Teracomdelen som var
problemet. Men hade ett viktigt meddelande behövt
sändas ut, om det hade inträffat något annat där små
tekniska problem kan få vittgående, katastrofala kon-
sekvenser - t.ex. ett eventuellt kärnkraftslarm - så
hade P 1 och P 2 kunnat utnyttjas. Det är i alla fall
Sveriges Radios bedömning. Men det är återigen
ingen ursäkt. Självklart måste detta fungera.
</anforandetext>
<intressent_id>0328926898814</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>202684</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0958/#anf156</protokoll_url_www>
</anforande>
