<anforande>
<dok_hangar_id>2348845</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0957</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:57 Onsdagen den 28 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>57</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa socialtjänstfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>83F8AD23-4430-4A63-9213-487A1D780A30</anforande_id>
<anforande_nummer>84</anforande_nummer>
<talare>JAN LINDHOLM (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Christina Pettersson inledde sitt anfö-
rande med att påminna om att regeringen fördelar ett
stort antal miljarder, närmare bestämt 16, till kommu-
nerna under ett antal år. När jag nu under några veck-
or har fått möjlighet att tala i kammaren vill jag passa
på att påminna riksdagen om hur det ser ut där ute i
verkligheten, och då menar jag hos kommunerna.
Under de tre år som har gått av denna mandatperi-
od har jag inte upplevt att nettoeffekten av dessa
gåvor från regeringen har varit positiv. Tvärtom är det
faktiskt så att nettoeffekten vid varje enskilt stort
utspel, då man från regeringen försöker att framställa
sig som någon sorts mecenat till kommunerna, åstad-
kommer en real försämring av kommunernas ekono-
mi. Det finns flera orsaker till det. Den största enskil-
da faktorn är ju de avdragsgilla egenavgifter som steg
för steg dränerar det kommunala skatteunderlaget. Jag
tycker att det är litet felaktigt att gång på gång fram-
ställa regeringen som någon sorts skyddsängel för
kommunerna. Verkligheten ser faktiskt inte ut på det
sättet.
Tack för ordet.
</anforandetext>
<intressent_id>0641486384014</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>202498</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0957/#anf84</protokoll_url_www>
</anforande>
