<anforande>
<dok_hangar_id>2348845</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0957</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:57 Onsdagen den 28 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>57</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa socialtjänstfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>2600B16C-E52F-4E36-A753-603755DD30B6</anforande_id>
<anforande_nummer>81</anforande_nummer>
<talare>CHRISTINA PETTERSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Man kan ju formulera det så att det är
kommunerna som får fördelar av barnbidragshöjning-
en. Men barnbidragshöjningen innebär ju att fler
barnfamiljer totalt sett blir mindre bidragsberoende. I
och med att vi höjer barnbidraget, återinför flerbarn-
stillägget och förbättrar ersättningsnivåerna, får vi ned
det totala antalet familjer som är beroende av social-
bidrag. Jag tycker inte att man enbart kan se till de
enstaka familjer som har socialbidrag och till att dessa
inte får del av barnbidragshöjningen i sin särskilda
familj.
Det här är en förbättring för samtliga barnfamiljer
som kommer samtliga barnfamiljer till del. Den
kommer också kommunerna till del så att de kan an-
ställa fler inom offentlig sektor. Även bland de barn-
familjer som drabbats av arbetslöshet finns säkert de
som får ett arbete tack vare de satsningar som vi har
gjort på barnfamiljerna.
</anforandetext>
<intressent_id>0479355987014</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>202495</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0957/#anf81</protokoll_url_www>
</anforande>
