<anforande>
<dok_hangar_id>2348845</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0957</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:57 Onsdagen den 28 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>57</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Folkhälsofrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D80D0B8D-456D-41EB-972E-F9B484ED7BE6</anforande_id>
<anforande_nummer>102</anforande_nummer>
<talare>KIA ANDREASSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det var kanske en för vid tolkning av
detta med att man tar för lätt på frågan. Jag tyckte att
mina motionsyrkanden inte fick rätt behandling, efter-
som man inte bemötte varför den här lagen behövs.
Jag tycker att utskottet skulle ha gjort det och gett bra
argument för varför det lagförslag som Miljöpartiet
har lagt fram inte har ansetts som ett positivt inslag.
Det handlar ju om att man verkligen skall kunna ta till
de metoder som behövs för att hindra att ytterligare
ungdomar får dessa ingripande skador för resten av
livet. Det finns faktiskt ungdomar som tappar livslus-
ten när de drabbas av detta. Det är ett stort ingrepp i
livet att inte kunna kommunicera längre och att inte
höra.
</anforandetext>
<intressent_id>0745615729714</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>202516</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0957/#anf102</protokoll_url_www>
</anforande>
