<anforande>
<dok_hangar_id>2348842</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0954</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:54 Torsdagen den 22 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>54</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anmälan om inkommen faktapromemoria om förslag från Europeiska kommissionen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F01DB259-C616-4874-A9E2-1D07985E1097</anforande_id>
<anforande_nummer>8</anforande_nummer>
<talare>HANS KARLSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det finns mycket i det Eva Eriksson
sade som det finns anledning att kommentera men
tiden är knapp, så jag skall hålla mig till handikapp-
frågorna. Där måste jag vädja om en mer nyanserad
debatt om hur saker och ting står till. I assistansfrågan
hävdar Eva Eriksson att vi undergräver de funktions-
hindrades situation. I den budget som den borgerliga
regeringen lade fram var assistansersättningen på 2,5
miljarder. Vi socialdemokrater har lyckats att utöka
den ramen till ca 7 miljarder till år 2000. Om någon-
ting är en utveckling och en framgång måste det vara
detta.
</anforandetext>
<intressent_id>0654974921901</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>202011</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0954/#anf8</protokoll_url_www>
</anforande>
