2348842 GL0954 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:54 Torsdagen den 22 januari 1997/98 54 1998-01-22 00:00:00 (forts. från 5 §) Allmänpolitisk debatt Sociala frågor (forts. från 5 §) 39E885B8-B9D7-465F-ADC3-5777952E4DAD 326 BENGT HURTIG (v) v Fru talman! När man de här dagarna har lyssnat till debatten finns det mycket välvilja och önskemål om insatser mot arbetslöshet och förbättrade sociala villkor för människorna, vilket vi inte minst har disku- terat i dag. På något vis känner jag det som om man glömmer bort den ram som vi alla verkar inom och som innebär att vi inte är ensamma om beslutsfattandet när det gäller särskilt den ekonomiska politiken. Sommaren 1996 rekommenderade Ekofinrådet Sverige att minska den offentliga sektorn som ett huvudsakligt instrument för att fortsätta saneringen av statsfinanserna. I sina förslag när det gäller syssel- sättningen föreslår kommissionen ökad lönespridning, låga arbetslöshetsersättningar, försvagad arbetsrätt osv. Det senaste instrumentet i arsenalen är att stater- na skall vara skyldiga att försvåra fackliga stridsåt- gärder, t.ex. inom transportnäringen. All den antisociala politiken föreslås givetvis inom ramen för den ekonomiska och monetära unionen, som man tolkar ställer vissa krav. Vi har ju den 4 december fattat beslut om att Sve- rige inte skall vara med i valutaunionen från start. Därmed har inte på något sätt debatten om valutau- nionen avförts från den politiska dagordningen. Kra- ven restes ju att Sverige så snabbt som möjligt skall komma med. Nu behandlar också konstitutionsutskot- tet frågan om ändring av regeringsformen i syfte att göra Riksbankens verksamhet mer politiskt oberoende i enlighet med kraven inom EMU. Denna grund- lagsändring i förtid kommer att tas en första gång i vår och behandlas i årets valrörelse. Målet är ju att fast penningvärde skall skrivas in i lag. Det är inte rätten till arbete som lagfästs. Vidare inleds nu slutspurten i EU:s ministerråd, särskilt Ekofinrådet, för att EU under brittiskt ordför- andeskap i början av maj skall ta beslut om inledande av det tredje steget från den 1 januari 1999. Ett av besluten gäller vilka länder som skall vara med. Centralbanken bildas i juli månad. I många länder kommer uppmärksamheten och debatten om euron att bli allt intensivare. Den svenska regeringen skall ju också vara med och ta alla beslut. Jag tror, fru talman, att debatten i vårt land inte kommer att trap- pas ned. I de flesta länder betraktas valutaunionen som ett politiskt projekt. Det gäller att genom oåterkalleliga beslut fördjupa unionen och tvinga fram en gemensam ekonomisk politik, inklusive finanspolitik. EU skall på valutapolitikens område ta sig en större plats på världsarenan och hävda sig mot nordamerikanska och japanska finansintressen. I det här politiska projektet ingår att lyfta bort en central del av den ekonomiska politiken, penningpo- litiken, från det parlamentariska beslutsfattandet och oåterkalleligen föra det till en ämbetsmannaelit bestå- ende av bankdirektörer. När makten nu kommer att överlåtas till centralbanken blir det nästintill omöjligt att ta tillbaka den, som vi kan göra vid ett nationellt överförande av denna beslutsmakt. Det är fler än EMU-kritiker som oroar sig över detta oåterkalleliga beslut. Det är tydligen principen om inskränkt folkvald politisk makt som gäller. Att sätta prisstabiliteten som det övergripande målet för den ekonomiska politiken försätter givetvis de socialdemokratiska regeringarna, som med visst vänsterstöd nu vunnit makten i många EU-länder på just välfärds- och rättvisefrågor, i en knipa. I många fall kommer inte vallöftena till arbetslösa och fattiga människor att kunna infrias. Amsterdam- fördragets sysselsättningskapitel ändrar inte spelreg- lerna. Demonstrationer och andra protester mot åt- stramningspolitiken kan under våren komma att ta oanade proportioner inför beslutet om euron i vår. Besvikelsen kan också leda till att högerextremismen stärks. De stora problemen för dessa regeringar är hur konvergensprogram och stabilitetspakt skall kunna förenas med det som man ibland kallar det sociala Europa med sjunkande arbetslöshet och social rättvi- sa. Risken är uppenbar att massarbetslösheten kom- mer att bestå i unionen, inklusive Sverige. Det blir, som LO-ekonomerna slår fast i Svenska Dagbladet den 15 januari, Riksbankens uppgift att inte tillåta att arbetslösheten sjunker så mycket att inflationsmålet hotas. Det blir Riksbankens plikt att förhindra att arbetslösheten halveras enligt regering- ens mål. Redan har denna bank hotat med höjda rän- tor fastän inget inflationshot är synligt. I själva verket har ju marknadsräntorna sjunkit. Vänstern i hela Europa har ett mycket tungt arbete framöver att så gott det går inom ett mellanstatligt samarbete genomdriva en mer expansiv finanspolitik och förändra den ekonomiska politik som nu har lagts fast. Vi kommer att fortsätta vårt arbete med att få s- regeringar med på en ny kurs och försöka bryta upp den för den sociala rättvisan och arbetslösheten så förödande normpolitiken. 0936271144504 N 2010-01-01 00:00:00 202329 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0954/#anf326