2348842 GL0954 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:54 Torsdagen den 22 januari 1997/98 54 1998-01-22 00:00:00 (forts. från 5 §) Allmänpolitisk debatt Sociala frågor (forts. från 5 §) F188CFFC-7B58-430C-B538-D5CA0E71FF5A 293 HELENA FRISK (s) s Herr talman! Jag kan till att börja med glädja Owe Hellberg med att också jag tänker tala om bostads- politik. Det har talats alldeles för litet om dagens och framtidens bostadspolitik, men nu kommer flera anfö- randen i rad om detta. Vi får i varje fall vara glada för det. Svensk bostadspolitik har varit unik. Ingen an- nanstans i världen har befolkningen haft möjlighet att bo så bra som i Sverige. Den breda politiska upp- ställning som funnits i bostadsfrågan har varit en viktig förutsättning för att nå detta resultat. Samhället har genom spelregler och aktivt stöd skapat förutsätt- ningar för att förverkliga de bostadspolitiska målen. I dag råder stor osäkerhet om boendet i framtiden. Kraftiga hyreshöjningar och orättvisa villkor mellan olika upplåtelseformer och bostäder av olika ålder har bidragit till en lång rad problem. Den första halvan av 90-talet var tuff för boende i alla boendeformer. Skattereformen och förändringar i bostadspolitiken gjorde det dyrare att bo för alla. De allra senaste åren har utvecklingen sett annorlunda ut. Hyrorna har, som Owe Hellberg sade, fortsatt att höjas mer än inflationen, men för egnahemsägare har boendekostnaderna de senaste åren kunnat sänkas genom lägre räntor. En grundläggande målsättning i svensk bostads- politik har varit och bör även i fortsättningen vara att de olika upplåtelseformerna ges likvärdiga ekonomis- ka villkor. I skattereformen 1990-1991 lades särskilt stor vikt vid en god neutralitet. Bakom denna målsättning ligger uppfattningen att hushållen skall ha sitt eget fria val mellan att bo i eget hem, i bostadsrätt eller i hyresrätt. Neutraliteten är också en viktig del i en generell bostadspolitik som undviker att vissa grupper pekas ut. Det är ju det som sker i många andra länder där man bygger s.k. social- bostäder för mindre bemedlade hushåll. De allmännyttiga bostadsföretagen spelar en cen- tral roll i svensk bostadspolitik. De senaste årens systemförändringar i bostadspolitiken och på kredit- marknaden har utsatt företagen för stora påfrestning- ar. Många kommuner har i dag ekonomiska bekym- mer med ett kärvt arbetsmarknadsläge och en negativ befolkningsutveckling. Antalet tomma lägenheter ökar, och de är fler än någonsin tidigare. De allmännyttiga bostadsföretagen i de berörda kommunerna är ofta svaga och har begränsade möj- ligheter att rekonstruera företagen. Det innebär stora kostnader för företagen, och framför allt drabbas hyresgästerna. Någonstans måste ju kostnaden för de tomma lägenheterna tas ut. Min egen hemkommun Karlskoga är inget undan- tag. Karlskoga kommun har sedan 25 år haft en nega- tiv befolkningsutveckling. Kommunala utvecklings- planer indikerade att vi troligtvis skulle ha en folk- mängd på minst 50 000 invånare framemot sekelskif- tet. I dag vet vi att folkmängden blir någonstans över 30 000 invånare. Under årens lopp har ett antal åtgärder vidtagits för att minska överskottet av lägenheter. De har om- vandlats till sjukhem, kontor för kommunala förvalt- ningar och framför allt till ett kontors- och lokalhotell med omfattande och glädjande nog expanderande privat verksamhet. Även en rivningsprocess har in- letts. Trots alla åtgärder har Karlskoga kommun fort- farande ungefär 1 000 tomma lägenheter. Då inser man att det naturligtvis ställer till stora problem som vi nu måste ha hjälp med att lösa. Herr talman! När det gäller den framtida bostads- politiken är det viktigt att vi här i Sveriges riksdag fattar långsiktiga beslut som ger neutralitet mellan boendeformerna och sänker kostnaderna i boendet. Därför hoppas jag att den bostadspolitiska propositio- nen bl.a. kommer att innehålla just sådana förslag som tryggar och utvecklar allmännyttan och skapar rättvisa mellan de olika boendeformerna. Det är många som med spänning väntar på den bostadspolitiska propositionen, och så även jag. Vi måste sätta ned fötterna och visa att vi vill föra en bostadspolitik värd namnet, en bostadspolitik värdig det nya 2000-talet. Det skall vara en politik som utnyttjar marknads- mekanismerna och samhällets regler och inflytande så att de sociala skillnaderna i boendet minskar i stället för att öka. Boendekostnaderna skall sjunka i stället för att öka. Människors egna initiativ kan lyfta bo- stadsområden som tidigare hade låg status. Vårt sätt att bo skall vara i samklang med ett långsiktigt eko- logiskt perspektiv. Kort sagt: Människor skall oavsett inkomst kunna bo med livskvalitet. 0874331493311 N 2010-01-01 00:00:00 202296 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0954/#anf293