2348842 GL0954 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:54 Torsdagen den 22 januari 1997/98 54 1998-01-22 00:00:00 Anmälan om inkommen faktapromemoria om förslag från Europeiska kommissionen EC307CAF-40B8-4C91-ADD7-6E439EED9D54 28 THOMAS JULIN (mp) mp Fru talman! Jag tänker tala om vården. Miljöpartiet hävdar, och har under hela den här riksdagsperioden hävdat, att vi har råd med vård. Vi har varit kritiska mot de hårda neddragningar och stora personalminskningar som har skett inom kom- muner och landsting sedan 1991. Att jag använder mig av ordet neddragningar i stället för besparingar beror på att jag inte tror att de förändringar som har skett handlat om verkliga samhällsbesparingar utan mer om samhällsförändringar. Under en lång tid har vi politiker endast fått svaga signaler från vårdsektorn om att personalen inte hin- ner med det som skall skall göras och att man mår dåligt av sin arbetssituation. Men under den senaste tiden har kritiken blivit allt starkare. Personalen tiger inte längre, vilket medfört att debatten på allvar har kommit i gång om bristerna inom vårdsektorn. På några ställen har bristerna varit så stora att både vårdtagarna och personalen har farit illa. På andra ställen har vården och omsorgen varit bra, men med en personal som har känt sig sliten och mått dåligt beroende på sin pressade arbetssituation. I det första skedet av uppsägningarna inom vår- dområdet blev det en stor tystnad. Många var rädda för att det skulle bli de som förlorade jobben om de var kritiska mot nedskärningarna och mot sina ar- betsgivare. Nu har man på många ställen passerat smärtgrän- sen. Man tiger inte längre utan uttalar öppen kritik mot vad som upplevs som ytterligare försämringar. Personalen är inte längre rädd för att bli uppsagd. Man är t.o.m. beredd att säga upp sig från sitt jobb därför att man anser att det inte längre går att ge en värdig vård och därför att man känner sig för sliten för att fortsätta att arbeta i vården. Jag har fått fler signaler om liknande förhållanden och vill redovisa ett exempel. I min hemkommun, Friggesund, har personalen på Frejagården reagerat kraftfullt mot fortsatta förändringar och perso- nalminskningar. Som politiker i riksdagen tänker jag inte, och kan inte, lägga mig i hur man lokalt organi- serar vård och omsorg, men jag tycker att det är vik- tigt att informera mig om hur en pressad vårdpersonal upplever sin arbetssituation. Förra veckan träffade jag därför vårdpersonal i Friggesund för att få deras beskrivning av och syn på äldrevården. Det var ett givande möte som slutade med att jag dagen efter följde med under ett arbet- spass mellan kl. 13.00 och kl. 22.00, vilket innebar att jag även fick möjlighet att träffa nattpersonalen. Så här kan det se ut på ett äldreboende: Frukost kl. 7.30 för den som först får hjälp på morgonen, kl. 10.45 för den som sist blir hjälpt upp ur sängen. Tiden för frukost hänger samman med hur arbetskrävande de äldre är. Det kan variera från dag till dag. Men klart är att personaltätheten eller - glesheten har stor betydelse. På helgerna hinner man inte alltid med att få upp alla på morgonen. Då kan man tvingas att servera frukost på sängen. Sedan är det lunch kl. 12.00, även för den som fick frukost kl. 10.45. Middagen serveras kl. 16.00. Hungrig hinner ingen bli på dagen, men det blir långt mellan middagen och morgonmålet kommande dag. Personalen skall hjälpa till med omläggning av bandage, toalettbestyr, duschning, påklädning, bädd- ning, sköta mat, disk, städning, tvättning av de äldres kläder och övrig tvätt samt administrativa uppgifter. De hinner inte sitta ned med de gamla. De hinner inte med gåträning och inte heller s.k. handträning. Personalen uppger att det känns "gruvsjukt" att gå till jobbet. Ibland arbetar man övertid utan att ta ut betalning, och många gånger tycker man att man inte har råd att vara sjuk. När jag var där var det tre per- soner som hade ansvaret för två avdelningar med sammanlagt 16 äldre. På natten är det två som skall täcka in sex avdelningar, och här talas det om perso- nalminskning. Personalen tycker att det är "tungt som attan", trots att man för närvarande har hjälp av en beredskapsarbetare under dagtid som kan hjälpa till med maten och som läser för de äldre. Fru talman! Så här vill vi inte att det skall vara. Det är viktigt att vården får de resurser i form av personal som behövs. På det gruppboende som jag har beskrivit har enligt den information jag fått inte de äldre farit illa. Men personalen gör det, och i längden kommer det med stor sannolikhet att påverka vård- kvaliteten. Det är därför bra att Socialstyrelsen be- stämt sig för att skärpa kontrollen av vården av våra äldre. Jag hoppas att även vårdpersonalens situation då uppmärksammas. Fru talman! Om vi prioriterar rätt i riksdagen, har landsting och kommuner råd med en personaltäthet som ger god omvårdnad och en frisk personal. På köpet får vi också färre arbetslösa. Om vi fortsätter att pressa och stressa vårdpersonalen - vem tror ni då vill satsa på de viktiga vårdjobben i framtiden? 0817472556307 N 2010-01-01 00:00:00 202031 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0954/#anf28