<anforande>
<dok_hangar_id>2348842</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0954</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:54 Torsdagen den 22 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>54</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>5B9D613E-8770-45B2-9E85-7BC56AECD40C</anforande_id>
<anforande_nummer>252</anforande_nummer>
<talare>CARL B HAMILTON (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är inte svårt att göra marginalkal-
kyler på detta. Jag har själv gjort sådana. De visar att
det överskott som hade funnits i planerna 1998 nu är
borta med de siffror som gäller i dag utan någon
framtida försämring. För 1999 har det budgetöver-
skott som planerats bytts mot ett litet underskott.
Det är inte för mycket begärt att regeringen när det
är så långa perioder mellan budgetarna redovisar och
återkommer med något slags uppfattning om hur de
offentliga finanserna utvecklas, inte minst mot bak-
grund av att statsministern tycks ha drabbats av något
slags budgetinkontinens. Han droppar en miljard här
och en miljard där. Han droppade 3 miljarder i ett
TV-program före jul, några miljarder utanför kamma-
ren i går. Kombinationen av en försvagad ekonomisk
utveckling och ökade utgifter talar för att vi nu får
något slags klarhet i hur budgetsaldot utvecklas.
</anforandetext>
<intressent_id>0477013214601</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>202255</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0954/#anf252</protokoll_url_www>
</anforande>
