<anforande>
<dok_hangar_id>2348842</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0954</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:54 Torsdagen den 22 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>54</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>0E1A5952-1E56-4E91-8BD3-8B153C853361</anforande_id>
<anforande_nummer>248</anforande_nummer>
<talare>INGRID NÄSLUND (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det var bra att jag fick höra av utri-
kesministern att man inte behöver uttala sådana saker
nu när situationen är akut. Även om det kanske inte är
så klokt att befinna sig i vissa områden är ju situatio-
nen som den är.
Jag undrar om man i en sådan här situation inte
också måste tänka sig att man skall befinna sig på
plats? Räcker det att vara i Moskva i detta fall, eller
måste folk sändas antingen till Dagestan, där det i alla
fall skedde, eller kanske vidare till Tjetjenien? Jag
tror att svenska folket, och inte minst de anhöriga,
förväntar sig att man agerar från svensk sida, även om
det är väldigt svårt.
</anforandetext>
<intressent_id>0841779272604</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>202251</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0954/#anf248</protokoll_url_www>
</anforande>
