<anforande>
<dok_hangar_id>2348842</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0954</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:54 Torsdagen den 22 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>54</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anmälan om inkommen faktapromemoria om förslag från Europeiska kommissionen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>ED8CECF1-DD35-4AD6-94D0-9D5A114623D6</anforande_id>
<anforande_nummer>205</anforande_nummer>
<talare>HANS KARLSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vet, Marietta de Pourbaix-Lundin,
att det finns ouppfyllda behov. Men när vi talar om
assistansersättningen kan vi inte komma ifrån det
faktum att den socialdemokratiska regeringen har sett
till att den ekonomiska ramen för assistansersättning-
en ökar från 2 ½ miljard år 1994 till ca 7 miljarder år
2000. Om något område har fått möjlighet att expan-
dera under krisen - den kris som Marietta de Pour-
baix-Lundins parti är ansvarig för - är det just det här
området. Vi har sett till att de som har de största be-
hoven också har fått del av möjligheterna att växa och
möjligheterna att vara med i samhället i ökad ut-
sträckning.
</anforandetext>
<intressent_id>0654974921901</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>202208</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0954/#anf205</protokoll_url_www>
</anforande>
