<anforande>
<dok_hangar_id>2348842</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0954</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:54 Torsdagen den 22 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>54</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anmälan om inkommen faktapromemoria om förslag från Europeiska kommissionen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>A215D794-DBA6-4396-85FA-23BC962764F0</anforande_id>
<anforande_nummer>190</anforande_nummer>
<talare>MY PERSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag skulle mycket gärna förlänga det
här samtalet om vi hade möjlighet. Vi kan kanske
fortsätta utanför kammaren sedan.
Jag tycker att det är otroligt viktigt att vi över hu-
vud taget får en attitydförändring till stånd i vårt sam-
hälle i dag. Det gäller inte bara de gamla som är sjuka
och som jag främst talar om när jag talar om en äldre-
ombudsman. Det gäller också alla vitala personer som
är över 65 år. Jag förstår inte hur vi anser att vi har
råd att inte se dem som den resurs de är. Vi måste ta
de vitala äldre till vara och vara glada och stolta över
dem. Men vi får samtidigt inte glömma de ganska
många gamla som över huvud taget inte har någon
som talar för dem. Där tycker jag att vi här i kamma-
ren har en stor uppgift, var och en i sin stad, att se till
att vi talar om att det är fint att bli gammal. Det finns
många gamla som har det svårt. Dem måste vi hjälpa.
De som inte har det svårt skall vi se som en resurs och
ta vara på.
</anforandetext>
<intressent_id>0495620358802</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>202193</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0954/#anf190</protokoll_url_www>
</anforande>
