<anforande>
<dok_hangar_id>2348841</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0953</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:53 Onsdagen den 21 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>53</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 1 §) Allmänpolitisk debatt Sysselsättningsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>77034B69-0383-4FBD-97C2-866367C4BA69</anforande_id>
<anforande_nummer>83</anforande_nummer>
<talare>CARL B HAMILTON (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Visst kan vi diskutera, men jag vill
avvisa detta av det enkla skälet att det inte är lösning-
en på det problem som Roy Ottosson tar upp. Roy
Ottossons förslag skulle leda till att färre människor
arbetade fler timmar, eftersom detta medför en högre
fast kostnad för varje person som är anställd i ett
företag eller i offentlig sektor. Om man tänker igenom
detta kommer man fram till att det skulle innebära att
arbetsgivarna utnyttjar arbetskraften fler timmar men
att de anställer desto färre.
Den här tanken bygger dessutom på att människor
är utbytbara som klossar, men människor är olika,
med olika kompetens, erfarenheter, visioner, önske-
mål och ideal. Tack!
</anforandetext>
<intressent_id>0477013214601</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>201785</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0953/#anf83</protokoll_url_www>
</anforande>
