<anforande>
<dok_hangar_id>2348841</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0953</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:53 Onsdagen den 21 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>53</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 1 §) Allmänpolitisk debatt Sysselsättningsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>2B6BDDAA-633B-4051-9FBE-70095B02DA16</anforande_id>
<anforande_nummer>82</anforande_nummer>
<talare>ROY OTTOSSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det fanns en del intressant i det Ha-
milton sade, men det är litet svårt att veta vad han
egentligen står för. Det är riktigt att det inte räcker
med tillväxt. Det är inte rimligt att förvänta sig att det
går att blåsa upp tillväxten så kraftigt i Sverige att det
skulle lösa problemet med den höga arbetslösheten.
Något otraditionellt behövs. Javisst! Det är precis vad
det handlar om. Då frågar man sig varför Folkpartiet
och Hamilton är så fruktansvärt låsta i diskussionen
om arbetsdelning.
Jag kan referera till IMD, International Institute
for Management Development, som apropå detta
säger att i stället för att gå mot lägre löner, ökade
löneklyftor och större orättvisor eller att välja den
socialistiska modellen skulle man kunna tänka sig en
tredje väg mot en försiktig utveckling, där man tittar
just på arbetstidsfaktorer, arbetsdelning och lägre
sociala avgifter för svaga grupper. Det är precis vad
vi i Miljöpartiet föreslår. Kan Folkpartiet tänka sig att
åtminstone diskutera detta?
</anforandetext>
<intressent_id>093487175616</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>201784</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0953/#anf82</protokoll_url_www>
</anforande>
